United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det är en lång väg mellan att hafva bekymmer och vara fattig och att gå omkring som ett förfallet subjekt, äfven om en poetisk glömska skulle hafva ökat tarfligheten mera än som var behöfligt. Man har dragit missgynnande slutsatser från det porträtt, der Lucidor framställes med penna uti handen, men i alldeles blottad bröstbild.
Åh, man blir så trött af det så trött. Hon lade handen öfver hjässan i det ansiktet vändes uppåt; och ögonen glänste fulla af tårar. I går, när Ivar Mörcke kom, talade jag om det för honom. Är hon verkligen förälskad ? utropade han, som om detta vore det orimligaste, man tänka kunde. Ja. Vill hon gifta sig med honom? Förmodligen! Alltid vilja de giftas!
Inte har jag tagit några ägg, inte! flinade nidingen. Och i det samma small en örfil, som när man slår en uppblåst kryddbopåse mellan händerna, ett skott rent av, för den straffande handen hade fällt sig in över örats kavitet, så att man ville vänta sig se hjärnkalotten lyftas och ögonen krypa ut.
Det stilla och rena vattnet var så klart, att han kunde se en offerpenning, som stack upp mellan barren på botten. Men då han räckte ned handen för att dricka, drog han den tillbaka för den spegelbild, som visade sig över hans skuldra. Han vände sig häftigt. Kryckorna hade han släppt, stödd på dem endast med armvecken, och han böjde huvudet.
Han hade lindat om sig den röda manteln för köldens skull, men dolkskidan, som stack fram, var omspunnen med ett bladverk av guld, och hattkullen var en enda krona av jupitersstjärnans segerbringande krysoliter. Då han lade handen på räcket och snuddade vid Juttas huvudlärft, såg hon, att den hade blivit bredare och vitare. Och hans blick var oroligare och kallare fast upprymd.
För att avrunda slutet och försona vad han brutit, läste han ett fadervår, så långsamt och tärande, att gumman, som kommit mitt i solskottet, nickade ihop en gång till och hann morna sig, under det Carlsson, för att hindra alla obehagliga förklaringar, stack ner huvet i vänstra handen för att göra en tyst bön, som ej kunde avbrytas.
Hon stödde sig ett ögonblick mot bordet och tryckte handen knuten mot sin panna; men Alma såg det icke, hon satt orörlig på sin stol och vände ryggen till. Fru Zimmermann återtog sin vandring och hennes ton var lugnare: »Du kan ju tänka dig, att det icke skall vara möjligt längre att vara rättvis, när det tillfogas honom smärta. Bitterheten bryter igenom allting.
Antti, svara ärligt, ville du hafva mig och ingen annan? Hör på, Lisi, det här börjar besvära mig. Hvarför svarar du inte? Därför att din fråga är så ytterst oförnuftig. Hans köld sårade mig. Mina armar löste sig och föllo maktlöst ned. Jag vände mig bort, satte mig åter på min stol och tog tidningen i handen. Hvad går åt dig, Lisi? Du har aldrig varit sådan förut!
Som ett trött barn, med handen under kinden, satt hon uppkrupen i stolen den ena bara foten hängde nedanför kjortelfållen. I
Han hade fällt mig ur handen, jag blef gömd i mullen och låg der länge, länge. Jag sörjde att mitt lif skulle förflyta utan nytta, men huru ofta föranleder icke en ringa tillfällighet en stor förändring i vårt öde! En dag kom en fattig enka gående, hon fällde ur handen en liten penning och började söka den, och så fann hon mig.
Dagens Ord
Andra Tittar