United States or Bulgaria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Inte har jag tagit några ägg, inte! flinade nidingen. Och i det samma small en örfil, som när man slår en uppblåst kryddbopåse mellan händerna, ett skott rent av, för den straffande handen hade fällt sig in över örats kavitet, så att man ville vänta sig se hjärnkalotten lyftas och ögonen krypa ut.
Han varsnade sväran och de stirrade en stund på varandra, lika slöa båda. Halten sade: Han stångas den djä-djä-vuln. Gör han? sade hon likgiltigt. Och frågade: Danjel är inte här, inte? Hon förklarade, vem Daniel var, beskrev noga och utförligt innan Halten förstod. Då flinade han. Är det han, så är han väl på vind med den granna jäntan, di kallar Va-valborg.
Nu hade de skrattat begge två så hårdt så att småfåglarna hade blifvit rädda och flugit bort. "Knifven, gråhunn i gården är lika inmarlig och illsint han som folket i eran gård", flinade finndrängen. "Han är nog god till att spåra opp ungarna och ha dom fast i ben och rygg och det innan dom hinn gapa". "Allt de där låg du och hörde på?" hviskade Maglena med ögon vidgade af förskräckelse.
Vill han ha dusch, Pettersson? Ingenjören vill duscha er allihop, allihop! Hä, hä, hä, flinade Pettersson. Och inom kvarten var nyheten spridd över hela fabriken och ett bra stycke in på Blekängen. Ingenjören vill duscha oss! De yngre skrattade, de äldre förskräcktes, blickade dolskt under ögonbrynen och mumlade: Han ska så fan heller, den stollen!
Abraham bad icke om hjälp, med Ohlsson flinade till och ropade: Hjälp dig själv, och Gud ska hjälpa dig! Abraham lyfte sitt ridspö, fick väg och gick. Han återvände till skördefolket och ställde med arbetet. Det blev brådska. Molnen ströko över med sydlig vind, ett lätt vattenstänk yrde omkring i luften och bildade regnbågar, små och svaga, över staden tändes en bred, starkt lysande båge.
Pojkarne flinade visserligen först, men snart vande de sig vid dessa pseudonymer och begagnade dem sins emellan. När han nu fördrivit en stund med att befolka den tomma skolsalen och eftermiddagen blev honom lång, gick han ner till kyrkan för att spela orgel.
För varje gång David lyckades med något och vann erkännande, sjönk Nilenius ihop blev svart i ansiktet och dyster för varje gång David kom hem pank och trasig, levde Nilenius upp igen, kom inpå honom som ett slags hånfullt beskyddande far, beklagade och flinade. Å, det skulle inte vara så svårt att tänka sig att man sköt Nilenius ett revolverskott genom huvudet!
Han höll på att få slag först när han såg mig, men sedan flinade han. "Så, Harry! Du klarade dig ut ändå", sade han. "Du är duktigare än jag trodde dig om." "Säkert", sade jag. "Mycket! Till och med duktigare än du tror mig om nu. Jag har skickat mitt telegram." "Jag skall skicka mitt nu", sade han. Jag skakade fundersamt på huvudet. "Du är alldeles för vårdslös, Bob.
»Hur tycker du jag ser ut, Hilda?» frågade han med dämpad röst. »Sku' jag tycka annat än bra», svarade pigan och flinade till, men tillade därefter saktare: »Sku' jag tycka annat än andra kvinnfolk tycker. Lasse ä' vacker, han!» Lasse gäspade. Sedan vände han sig mot pigan, smålog och ref sig betänksamt i hufvudet.
Pojkarne flinade visserligen först, men snart vande de sig vid dessa pseudonymer och begagnade dem sins emellan. När han nu fördrivit en stund med att befolka den tomma skolsalen och eftermiddagen blev honom lång, gick han ner till kyrkan för att spela orgel.