United States or Tanzania ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men det skulle förarga det spöket Stina in i ryggmärgen hon har sagt hon kan få dig när hon vill. Så'nt hår får hon aldrig som du. Inte en gång, om hon glödgade sockertången, som hon smusslar undan om lördagskvällarna. Så drifva vi med dem allihop och säga, att vi ha varit öfverens länge.
Hon vred sig och skrufvade sig förstås för skams skull en liten taga, men så försvann hon och kom igen andtruten och varm och blyg och förtjust. Det bar af med oss allihop ut till »Australia». Men nu kom det smolk i mjölken: inte mer en fick gå in åt gången.
De akta int gammalt folk . Akta int far och mor och då är de int nå godt te vänta af dom. Vi ha vari sån'a här i gården allihop se'n långt bort i tiden. Här ha' funnits så mycken elakhet och superi och svordomar, som dragit hit all mörkrets makter." Hon stirrade opp framför sig, som hon sett i syne. "Ni ska ha så många tack, farmor", sade Ante med låg röst.
Och så stog alla människer hela dagarna och tittade på hanngaren och talade om flygveckan och om vinden och det där såm dom alltid skall tala om för att vara malliga och så en mårron så hörde vi någe som snurra och då hoppa vi opp ur sängarna allihop fast Karl-Olof vakna inte och så sprang vi till fönstre och då var dom ute med maskin och prova motorn för att se om den gick och propellern snurra med femton hundra slag för det gör den på en minut och den går så fort att det var en ryss som var dum och försökte stanna den med handen och hans arm kom bort.
Och vi hade bara lappade kläder i skolan när alla andra bar hela och vi var begåvade allihop och jag mest, du kan inte föreställa däj så begåvad jag är, jag förstår allting, men jag måste ha någon att tala om det för, annars brister själen sönder i små, små trasor, tror du inte det, kära du, vad sa jag, vi fick lära oss arbeta i skogen och så hade jag en bror som var besatt av onda andar han var besatt av en ond ande så han ropade på nätterna så att vi fick inte sova, och så hade jag en bror som vart blind därför att han grät så mycket, tror du inte det, älskade, han grät så mycket.
"Du skulle få de bra här, Anna-Lisa", sade Ante med ett försök till frimodighet i rösten. "Du får nog riktig säng te ligga i, och så'n här mat förjämnan." "Och medan så skulle ni allihop gå kring vägarna, och jag skulle tänka på att ni låg så ni fick ohyra efter andra nödårsfolk i nå'n kall stuga, kanske, och att ni aldrig fick äta er mätt." "Nog ha vi fått de nå'n gång å.
Nu skall du veta att jag har ett alldeles förbannat gott hjärta, sade han hänförd. Om jag inte vore så lusfattig skulle jag skänka alla, alla dina kamrater var sina femtio kronor i denna natt! Och dom allihop skulle bara ligga och höra på mitt livs historia, för nu, ser du, skall jag berätta hela mitt livs historia!
Men ingen kunde höra eller förstå sångens ord, och därför gjorde det ingenting, att han sjöng. Andra glaset tog han vid disken på Tre Remmare. Det gjorde honom till en ganska stor och förnäm man, dock icke förnämare än att han kunde erbjuda Gula Rosen lysning och kyrkbröllop. Och ungarna hennes tar jag med, allihop! För visst fan har hon ungar, vackra fruntimmer!
Det föll honom så tungt och ovant för det här, att Anna-Lisa, som alltid varit så stilla och lugn, nu skulle gråta så farligt. Anna-Lisa satte opp hufvudet, alldeles rödgråten. "Jag vill int vara utan er , först småstintena, som jag sörjer så farligt, och så er allihop." "Ja nog blir de ledt för oss, å", sade Ante stillsamt. "Så bra som du har varit mot små'en här, och oss allihop för den delen."
Ute är vinter, trettio grader om nätterna; solen kysser visserligen en smula lif i ispiggarne middagstiden, eljes icke. Hvad ser han, den sjuårige, der han står? Rök från skorstenarne och rök från badstugorna. Från allihop! Och bakom röken der längst nere i dalen, der vägen går emellan de snötäckta ängsrenarne hvad ser han der? En ovanlig och i hans tycke förtjusande syn.