United States or Micronesia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Men nog för det, att man kunde ha ögon och öron med sig och se hvad det skulle bli af den, som obekant och utan hundgåfvor att nosa sig till allting, gaf sig utom gården i ett sådant väder. Gråhunden skällde, kort och dämpadt skadegladt, nästan som om han skrattat för sig själf. Han vände bort hufvudet, ruskade sig och morrade, lite lagom hotande, Ante kom ut och började ropa och regera.

Om någon sagt dem, att deras mamma därigenom visade, att hon höll mindre av dem, skulle de hava skrattat eller blivit uppbragta. Nu talade de till mig om mångt och mycket, som jag icke hade hört. Och som vi talade, började smärtan att ljuda som avstånd inom mig själv. Jag förstod, att den skulle komma en gång, komma med lindring.

Emmi skulle också skrattat, om hon icke varit sorgsen och haft en sådan kväfvande känsla i strupen. Hon förundrade sig där hon satt öfver att hon i morse icke påmint sig ett medel mot sömnen, som hon ofta begagnat sig af, nämligen att med en nål sticka och skrapa sina armar. Däraf hade nu uppstått hela denna stora, ohjälpliga olycka, som skulle ödelägga hela hennes lif.

Sven masmästare, som innerligt skrattat åt Adolfs berättelse och sedan under samtalets fortgång stått och sett ut genom fönstret, vände sig om och sade: Det syns en båt ute sjön; det är säkert Johanna, som kommer. Gott, sade korporalen, vill ni som jag, vi ned och möta henne vid sjöstranden. Emellertid skall du, Ingrid, laga till litet mat åt oss.

Å, låt dem löpa, du! sade gumman. Och det föreföll Daniel, som om hon hade skrattat åt honom. Fast han intet skratt hörde. Han buttrade till. Jag tror I är velig, mor. Sen de gjort en sån orätt! Men gumman sade: Har de gjort orätt, ska du säga det åt länsman. Han håller reda rätt och orätt. Den! sade Daniel, nickade och försvann.

Ja, det gör jag allt med! Man kan således räkna att leva igen ett nytt liv, ett bättre ä,n detta, som bara för mig varit ett stort misstag... Vårföre blev jag född? Var det bara för att spela narr åt människorna? Jag vet att man skrattat åt mig, jag vet det; men jag levde ändå, ty jag trodde min kallelse. Nu tror jag inte längre. Därför är det slut... Men vem gav mig den där tron?

Händelser, som till och med trälgummorna skulle ha skrattat åt, om de berättats från andra trakter, upplevdes här av var vägfarare. Lövkvinnor och alfer mötte han icke ofta, men tjutande och rytande väsen ströko omkring myrarna som vilsekomna hundar. Vid Ramundeboda fanns det en mycket stor själastuga med tavernare och drängar och en hel by av bodar för hästar och vagnar.

Kimon hade nu slutat sin måltid och utsträckte sig bekvämt sin soffa, i kretsen av de till samtalet lyssnande slavarne. Dessa, som i början skrattat och funnit sig roade av hans åsikter, började nu, samtalet fick en allvarsammare vändning och ingick en fråga, som rörde dem alla, att samla sig närmare omkring honom för att uppmärksamt åhöra, vad hans vishet månde uppenbara dem.

Endast värden hörde förströdd , han tyckte alls icke om den vändning sakerna tagit. Slutligen, för att slut scenen, föreslog han litet musik vid pianot. En af kassörerna spelade ett potpourri, och derefter satte sig Herr Adolf till pianot. Det bullersamma sällskapet, som skrattat högt under potpourrimusiken, tystnade, hans veka, känslofulla röst liksom bad om sympati.

Men det minns jag, att jag först längtade att ha henne undan; sedan tilltog denna längtan, att när vi för fem år sen stod vid tröskverket hos grannen, längtade jag att se hennes finger först mellan hjulen, sedan hennes arm, hennes kropp, och jag tyckte att jag skulle skrattat, om jag sett henne komma fram andra sidan som en sill.