United States or Saint Kitts and Nevis ? Vote for the TOP Country of the Week !


Der skall det stackars, klena barnet nödgas bo i samma rum, der Miriams minsta unge krällar golfvet, och icke ens en sån der pelskoft bestås åt henne, att ha sig i det dragiga rummet när det är kallt väder, och sådana äro dock i bruk nu för tiden. Men är det, den faderlösa förtrampas af alla" och åter utgjöt hon strida tårar.

En gång senhösten kom ett hårt väder från sjön. Måsarna kastades baklänges av blåsten och satte sig som kråkor innerst ängsmarkerna. Det stod en vägg kring havet, att solen gick ned utan aftonrodnad. I rämnan en stormsky, som stannade över gravfältet, upptindrade redan den första stjärnbilden. sköldmöns hög stod den kvällen en finndvärg, som hette Jorgrimme.

För i samma stund sjöstövlarne hördes mot strandens stenar, stack uppsyningsmannens utblåsta ansikte upp ur kajutan och efter några hälsningsord om väder- och vindförhållanden, anmodades de tillstädeskommande ombord, och snart sutto de britsarne å ömse sidor om byråklaffen och hade supar framför sig.

Många av de andra väringarna hade också hunnit att tröttna, och det var sammanräknat trettio män, som i dagningen gingo ned till skeppet med sina säckar och skrin. Ett präktigt väder gynnade deras färd, fast det blev sparsamt med sömnen, ty de måste nästan beständigt passa skeppet. En gång kommo de till en ö, där en liten stad låg inbyggd i tre sönderfallna tempel utan tak.

När hon därpå lyfte upp sitt anlete, strålade glädjen in i bottnen skrynklorna däri. "Och lik din far, som om han gick uppdagad!" började hon nu, "allenast mycket vackrare än han. Gud bevare dig, vildbasare, hvem bad dig ränna ut till sjöss allena? Var det väder för dig? Men jag var ett får, som ej band dig fast vid sängstolpen, hade du väl fått hållas hemma. Gud ske lof!

»Käre Ambrosius, skona din stämma i detta kalla, fuktiga väder, skall jag låna dig ett !» »Käre, söde, grimme, kloge, kuppelsköre kandidat, hvad vil du låne migafbröt han henne häftigt. »Ett insektpulver

Som det blivit honom förbjudet att ha något eggjärn i sin närhet, hade han länge varken skurit skägg eller hår. Båda växte fritt och yvigt. Fast ännu knappt över femtio år, var han mycket vitsprängd. Därför såg han ut som en gubbe, men ansiktet var ännu lika friskt med samma färg av skära rosenblad. Olyckorna hade blåst förbi över honom som tomt väder.

stannade han vid en mindre bländande, mera söt och mild. balen kände han sig väl. Umgås borta bland främmande utan att se en enda slägtings kritiska ögon! Men han hade svårt att tala med flickorna. Hvad ska jag säga dem? frågade han Fritz. Kan du inte prata lite lort med dem! Vackert väder, är det roligt att dansa, åker ni skridsko, har ni sett fru Hvasser? Man får svänga sig.

Det är hans fader som lärt honom! sade alla blickarna. Fadern vände sig till barnet och sade: Emanuel får inte säga ävla väder. Det är mycket fult. Pappa säger aldrig . Vagnen var vid Östra stationen. Fadern, modern och barnet gingo ur, och Emanuel gick genom vagnen, skrek han högt: Inte säja ävla väder! Inte säja ävla väder! Inte säja ävla väder!

Tror ni att vi vackert väder? heter: tror ni att han går norden? o. s. v. Religion . Männen äro i allmänhet gudfruktiga mot svårt väder.