United States or British Indian Ocean Territory ? Vote for the TOP Country of the Week !
Systern strök hans ljusa lockar, Drog en suck och talte detta: "Fyraårig nu, du säljer Strandens menlöst täcka blommor. En gång tjugufyraårig, Tör du sälja trogna hjärtan Än för guld och än för pärlor, Än för andra granna lekverk." Sorg och glädje båda Bodde i mitt hjärta, Sorg i ena kammarn, Glädje i den andra. Oförsonligt skilda, Rådde än den ena, Än den andra ensam.
Några fågelljud i skogen väckta, Blott en källas sus bland strandens fjäll, Blott en myggsvärms lätta vingslag fläkta Den med blixtens snabbhet till ditt tjäll. Sköna flicka, yra flicka, Vänta några vårar bara, Och du skall så fritt ej blicka, Och du skall så yr ej vara. Fjorton år blott glädje amma; Femton år och sexton stunda, Guden kommer med sin flamma, Och det blir helt annorlunda.
Och obemärkt och tyst hon rinner Och snart sig tagen upp hon finner, Du lugna Merom, i Ditt sköt; Der strandens gröna skuggor hölja I vänlig skymning hennes bölja, Der ingen storm dess ro än bröt, Och flägten blott med silfvertunga Sin vaggsång får i hvassen sjunga.
Vid en flickas fönster stod en gosse Trenne långa kvällar på hvarandra, Klappade och bad att dock bli insläppt. Första kvällen fick han hot och bannor, Andra kvällen fick han ord och böner, Tredje kvällen fick han fönstret öppnadt. Under strandens granar lekte gossen Vid en vik af den besjungna Saimen.
För i samma stund sjöstövlarne hördes mot strandens stenar, stack uppsyningsmannens utblåsta ansikte upp ur kajutan och efter några hälsningsord om väder- och vindförhållanden, anmodades de tillstädeskommande gå ombord, och snart sutto de på britsarne å ömse sidor om byråklaffen och hade supar framför sig.
Sucken togs af strandens fläkt i famn, Sänktes sakta på en bubbla ned, Och med bubblan flöt den bort sin kos; Och Nadeschda bröt en ros igen, Leende, förklarad, glad som nyss. Så omsider kom hon till en bukt, Där från yra lekar hvilande I en bädd af blommor böljan låg; I dess spegel, blank och silfverklar, Ville nu slafvinnan se sin bild.
När du till detta svarat utan förbehåll, Skall jag ej dölja, hvarför jag dig frågat har. TEKMESSA. En fattig, öfvergifven, hjälpbehöfvande Jag är, en ensam kvinna, som i denna stund Med bäfvan hör en oblid stämmas hårda ord. En sådan är jag. Hvem jag varit? O, den lott, Som mänskans är, jag pröfvat: att lik strandens rö Än böjas af en kulen fläkt, än af en varm.
Man sport, att en fientlig trupp vill öfver älfven där." "Och, herre", talte han till den, som förde folket an, "Rif bron, om ni det kan; om ej, så slåss till sista man! Armén är såld, om fienden här slipper i vår rygg. Ni skall få hjälp, genralen själf, han, ilar hit, var trygg!" Han flög tillbaka. Men till bron hann truppen knappast ned, När högt på andra strandens vall en rysk pluton sig spred.
Med vemod, när jag tänker: du togs så ung Från hoppets sköna värld, från ditt kämpalif; Med fröjd dock, när jag tänker: hjälten Blödde för äran och fosterlandet. Ännu med vördnad tycker sig skärens son I skumma nätter skåda din vålnad där Och, allt som strandens granar susa, Höra din manande härskarstämma.
Aftonsolen förgyller kullarne på den högra stranden och begjuter dess toppar med skimrande purpur, medan den vänstra strandens branter framstå i en grå färgton och kasta allt längre skuggor utåt sjön, ju mer solen närmar sig de furuklädda bergen i väster.