United States or Guyana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Sökande fladdrar en fjäril från blomma till blomma, surrande ilar ett bi mot ett lysande färgstänk äro de ej som våra tankar, som irra, dallra genom omätliga rymder? Visserligen lysa blommorna och glänsa stjärnorna, men man har dock rätt att fråga sig: är denna spröda färg, detta milda ljus ensamt tillräckligt att åstadkomma sådana verkningar?
Man sport, att en fientlig trupp vill öfver älfven där." "Och, herre", talte han till den, som förde folket an, "Rif bron, om ni det kan; om ej, så slåss till sista man! Armén är såld, om fienden här slipper i vår rygg. Ni skall få hjälp, genralen själf, han, ilar hit, var trygg!" Han flög tillbaka. Men till bron hann truppen knappast ned, När högt på andra strandens vall en rysk pluton sig spred.
Här, konung, djupt i dalen märks af stormen nu Blott brutna ilar, men där oppe rasar den Ohämmad, bryter pinier ned och jagar vildt Mot strandens hällar hvita vågor söder från. Jag blickar ut mot hafvets vidd och varseblir Två skepp i kamp med böljorna; det ena, kändt, Bär hit från Sparta dina sändebud och når, Af vinden gynnadt, hamnen vid din kungaborg.
I dina blickar härske slummern blott Och drömmens ängel i din barm allena! Hvem mätte ut din strid så kort, Säg, späda barn, som slumrat bort Från jordens fröjd och smärta? Dess vår du endast skåda fick, Dock bodde tårar i din blick Och oro i ditt hjärta. Nu är ditt lugn dig återställdt, Nu sofver du så djupt, så sällt, Som under snö och ilar Den fallna blomman hvilar.
Snart från ena stranden till den andra Har den djärfve simmarn redan hunnit; Dock när dädan han sin hemfärd börjar, Dykar han i böljan oförmodadt, Icke så, att krafter honom felats, Men att pröfva älskarinnan endast, Om han skulle få en trogen maka. Hur han sjunker, märker då den kära, Ser det, ilar, kastar sig i strömmen.
Vet du, hur hjertat klappar, då man ilar hastigare än vinden på pilsnabba fålen, som känner ryttarens vilja innan ens ett tecken tydt den för honom. Har du sett män i blodig kamp med öknens vilddjur, har du blifvit hyllad af de gränslösa rymdernas folk, af dem, som ega verlden, ty de ega sin häst, sitt spjut och sin dolk. Vill du ha perlor och kostliga smycken?
Så säger Rudolph: " I eterns svall Du släckte din törst; Drack kraft och drack mod Och frihet och ljus ." Häri instämmer Dahlgren: " Under det örnen Längtansfull ilar Upp emot solen För att få dricka Eldens och lifvets Himmelska sötma Ur hennes bröst ."
Den blonde göten har kastat den mörke främlingen till marken; hans knä trycker hårt mot den fallnes bröst, och handen griper kring hans strupe. Då ilar flickan till kämparne att beveka segraren, bedja för den övervunne. Erland lyssnar, släpper sitt tag och reser sig. Assim stiger upp, men hans blick är häftad vid jorden. Han tager sin kappa, sveper sig i henne och smyger bort.
Allt är så tyst i din rund, så stilla än; Af vällust dö de ilar, som nalkas den. På gyllne vingar fladdrar den dolda flärden; Säg, lilla blomma, hur skön du finner världen? Du kan ej ana ännu vid fläktens lek, Vid fjärilns hviskning och morgondaggens smek, Hur snart de yra vännernas hyllning slutas, Hur mången sorgsen tår på din kind skall gjutas.
Dock, Sörj ej du, ty i Guds himmelrike Blomma ljufva vårar utan like För de barn, som uti Herren dö. Dödlig kropp här bäddas ned i gruset Anden ilar upp till fadershuset, Klädd i skrud, mer hvit än vinterns snö. Sörj ej du. Snart i Guds himmel höga Skådar du med ljust och klarnadt öga Dem, som före dig i tron gått hem.