United States or Guinea-Bissau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Du skulle fly till Minnas famn och där Ett vittne bli till sinnlighetens segrar, Då hon, lik fablernas menad, berusad Af vällustbägarns gift, förglömt sig själf Och jublande i nattens stund på ett Förhatadt altar kärleksoffer tänder! Nej, bättre vore, att i klippans barm Ett evigt fängelse för dig bereddes, Dit ingen skymt af jordens bilder hann Och intet ord af hoppets falska löften.
Men solen sjunker, vindarne tyna af, I skogen somna ljuden af fåglarne; Blott här och där en bygdens tärna Lyfter sin åre och ler och sjunger. Men lifvets glada dröm vid naturens barm Och hjärtats längtan och tärnans blyga kval Och hoppets fröjd och minnets vällust Sväfva i tonernas famn kring sunden.
Se, fördenskull vill jag locka henne bort och föra henne ut i öknen och tala ljuvligt till henne. Därefter skall jag giva henne tillbaka hennes vingårdar och göra Akors dal till en hoppets port. Då skall hon sjunga såsom i sin ungdoms dagar, och såsom på den dag då hon drog upp ur Egyptens land.
DEN SKEPPSBRUTNE. Du mål För mina tankars långa längtan, hamn, dit jag Beständigt hoppets segel styrt, min sällhets hem, Där ensamt jag den finna kunde; ö, hvars namn Samtidigt med min faders, med min moders namn Min tunga nämna lärde! Jag har hunnit dig; Jag ser, jag rör din helga jord, jag breder ut Min famn, en famn, som tar dig i besittning nu; Ty min du är, och ingen skall oss skilja mer.
Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast. Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar; låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra detta så mycket mer som I sen huru »dagen» nalkas.
När man är tjuguett år gammal, bär man en sådan börda glatt nog, ty då utbreder sig framför oss hoppets oändliga värld; livet synes så gränslöst långt och en förlorad dag så oändligt liten. Men det som är omöjligt även för den strängaste arbetare, den allvarligaste statsman och den upphöjdaste tänkare, det är att vid tjuguett års ålder avsäga sig alla anspråk på livets lycka.
Den jemförelse, brefvets författare vill göra, är tydligt emellan det, "hvarpå man kan taga," hvartill ju äfven, den del af Guds församling, som är på jorden, hör, och det, hvarpå man ej kan taga, d.ä. allt det, som är i himmelen och som kan beröras endast med trons och hoppets hand.
Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har lovat våra fäder, det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med iver både natt och dag, hoppas att nå fram. För det hoppets skull, o konung, är jag anklagad av judarna. Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker döda?
Efter ännu en paus fortsatte hon i samma ton: Från första maj är jag bunden vid min guvernantsyssla och, låt se, i dag ha vi tjugoandra mars ... det är vår, jag blir nu snart raskare. Det är hoppets årstid. Säg, det är ju så, Atte? Den här tiden går det raskt? Om du skulle tala med honom sjelf, du älskar honom ju? Hvarför skall du uppge hoppet så der.
Så är ock skrivet: »Fördenskull vill jag prisa dig bland hedningarna och lovsjunga ditt namn.» Och åter heter det: »Jublen, I hedningar, med hans folk»; så ock: »Loven Herren, alla hedningar, ja, honom prise alla folk.» Så säger ock Esaias: »Telningen från Jessais rot skall komma, ja, han som skall stå upp för att råda över hedningarna; på honom skola hedningarna hoppas.» Men hoppets Gud uppfylle eder med all glädje och frid i tron, så att I haven ett överflödande hopp i den helige Andes kraft.