United States or Gabon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Konfirmationsundervisningens stora betydelse, brukade prästen säga, bestod ej i att bibringa exakta kunskaper utan att leda det unga sinnet fram till förståelse av och kärlek till vår Herre Frälsare. Kunskaper båta föga. Ja, när kunskapen ställer sig i strid mot mänskans tro, hopp och kärlek till Kristus, är den en förbannelse. Var det däri felet med honom själv låg: visste han redan för mycket?
Ja, så skulle det gå till... Hur torr och innehållslös var inte en världsåskådning, frågan om mänskans ursprung och moralens utveckling i jämförelse med detta! Och deras våning! Han hade redan möblerat den i tankarna: gula sidenlampskärmar, kuddar och draperier, konst överallt, nakna kvinnor... Sådant skulle deras gemensamma hem vara... Han kunde också tala med henne om allting.
Har otrons kalla vinter flytt, Har hjärtat lifvats upp på nytt Utaf den klara nådesol, Som skiner från Guds kungastol? Ack, fattigt blommar dock vår jord, Hur härlig än dess prakt är spord, Mot mänskans själ i tro och hopp, När lifvets sol för den gått opp. Den solen blid, den solen klar, Som varit förr, än världen var, Hur är det, har vår själ fått se En strimma af dess ljus sig te?
Du, hvars minne mer än mänskans vårdar, Höga Sångmö, Finlands dotter, svara: Göms en väldig konung där i grafven, Eller göms en konungs vederlike? Ej en konung, ej hans vederlike; Gamle bonden Hane göms i grafven, Och med honom sex hans stora söner. Sitt vid brädden af den höga stranden; Jag vill tälja deras sköna öde, Medan daggen än på ljungen glimmar Och af brantens furar solen skymmes.
När du till detta svarat utan förbehåll, Skall jag ej dölja, hvarför jag dig frågat har. TEKMESSA. En fattig, öfvergifven, hjälpbehöfvande Jag är, en ensam kvinna, som i denna stund Med bäfvan hör en oblid stämmas hårda ord. En sådan är jag. Hvem jag varit? O, den lott, Som mänskans är, jag pröfvat: att lik strandens rö Än böjas af en kulen fläkt, än af en varm.
Förgäfves, sen dess, purpur tynat af, Du vattnar hennes rot med tårefloder; De bleka bladen söka blott en graf, Och stängeln sjunker mot sin kalla moder. O, snart ju ila dessa stunder bort, Som offras här åt sträfvandet och hoppet! Då mänskans bana mättes ut så kort, Hvi skall dess glädje vissna under loppet?
Det ges en sjukdom, barn, för mänskans röst, En oundviklig, kalla den till höst. Se där förklaringen, bort med all annan! v. O Gud, min buse målarn, det är han! Men hvad har onkel fått i pannan? MÅLAREN. Omöjligt, nådig herre, nej, jag kan Ej stryka två hvarf med den ena kannan, Det här är kvar blott v. Ur min åsyn, man!
Bar man sig alltid lika dumt åt, lika tanklöst, lika brottsligt? Blev man aldrig vis av erfarenheten? Hjälpte det ej att veta sig vara i besittning av en världsåskådning, att känna till mänskans ursprung, hennes utveckling från cell till skapelsens mångsidigaste varelse?
Är icke Krantors kulle nära, syns ej ren Invid dess sluttning lunden, Amfidemos lund, Och mellan stammarna i fjärran Attika? O ställen, mig bekanta och förtroliga! Hvad fröjd att, fast jag er ej skådar, nämna er! Som nektar, som ambrosia för gudarne, För mänskans tunga ljufva äro kära namn. LEDSVENNEN. Tyst, akta, tyst!
Hvad sade väl hans sorgsna blick, Hans ord, ej tydda än? Den tår, som ur hans öga gick, Hvad mening låg i den? Och när till flickans fot han hann Och föll och dog, hvad tänkte han? Var det för hjärtats frid kanske, Han höjde än sin röst? Var det en bön, han ville be Till ett försonligt bröst? Begrät han mänskans hårda lott Att plåga och att plågas blott?
Dagens Ord
Andra Tittar