United States or Greenland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men jag ska ha råttkungen, för jag vill visa onkel Roth, att han finns. Det tyckte pojkarna var rättvist. De ställde sig på kant vid bäckkanten. Louise gick själv ned i bäcken, vars vatten börjat sina, och knuffade Enok Ebenezar under bron. Buss, Enok! Ta råttorna, råttorna, råttorna Sörmans flicka med de röda benen kom springande, andtruten och viktig. Hagelins pojke kommer, berättade hon.
DANN. Du vet det bäst: På hela världen och på dig som mest För ert fördömda: "kan ej" och "omöjligt". JULIA. Men, bästa onkel, medgaf icke jag På stunden nyss, att jag kan målas? v. DANN. Ja, sen du sagt: omöjligt, slag på slag. JULIA. Jag medgaf ju, att jag kan tjäras, tvålas, Hvad allt det hette, efter ert behag. v. Väl, du kan allt, allt, allt, blott icke tålas. JULIA. Men skall jag målas?
Nåväl, hur du vill ta det. JULIA. Bli målad? Skall jag målas? v. DANN. Ja, minsann! JULIA. Omöjligt, onkel, nej, det går ej an, Jag kan ej v. Kan ej! Jo, du kan, kan målas, Kan smörjas, svärtas, tjäras, ja, bestrålas Med alla färger, som man finner till. Ja, snälla onkel, visst, om ni det vill. Dock fruktar jag, det kunde vara För onkel själf ej utan fara Att ha mig tjärad. v. DANN. Hvad befalls?
Det var ett stort nöje för mig att få komma hit öfver till "grannas" och bli bekant med de små, som läsa Barnavännen. Jag kan undra om jag får sätta mitt tittskåp hos eder, midt ibland alla edra leksaker? Tack, jag tror nog jag får det. Då ska ni också få sitta på onkel Erics knä och kasta en blick i hans tittskåp. Jag undrar om ni ha lust och tid? Jo, flickorna kanske.
Bilder ur onkel Erics tittskåp. I. Lycklige Josef. Då hände det sig, att han såg en hel hop människor gå in genom en port, hvarifrån ett starkt ljussken strömmade ut. Med mycken möda närmade han sig huset. Hvarje gång dörren öppnades, hörde han klara toner af en frisk sång strömma sig till mötes, och han blef naturligtvis alltmer intresserad. Nu tystnade sången.
DANN Åh, du kan vara ganska trygg för vådan. Den kil, jag brukar, är ett löfte blott Att köpa taflan, som han målat senast, Om färdig eller ej, allt lika godt. JULIA. Och så tror onkel, att han gör sig brådt? v. DANN. Jag loft betala hvad som helst, allenast Han ej vill söla, utan kommer genast. JULIA. Jag fruktar, onkel valt det sämsta sätt Att skynda på hans ankomst. v. DANN. Hvarför det?
Mitt goda barn, du vet ej, hur allena Din stackars onkel lefvat all sin tid, Hur ensam han måst kämpa ut sin strid, Mot andras hårda hjärtan sitt förstena. Bland främlingar, i obekanta spår, Han vandrat från sin ungdoms första år, Af ingen egen följd i lifvets skiften. Först nu, nu, när jag nalkas griften, Jag fått
En vän, som ej ifrån er går, En egen, som kan läsa skriften, Som i ert klara öga står Och talar med så tydlig mening Om en ovansklig inre vår, Om huru vekt ert hjärta slår I trots af all predikan om förstening. v. DANN. En vän, en egen! JULIA. Hvem, jag? Det sker ej, nej, vid Gud, det kan v. DANN. Hör upp med ditt fördömda: kan ej, flicka! JULIA. Vill onkel tvinga mig att ta en man? v.
JULIA. Minns, att ni lämnar det i målarns händer, Ej visar det för kunder och för fränder, För onkel och hvar mänska, som ni ser. TRYGG. Behöfs ej varning. Hvad skall göras mer? JULIA. Ack, gamle Trygg, när ni tillbaka vänder Och har er reskamrat på tu man hand, Så stäng då ej er tunga bakom tand Och var ej trumpen, som ni brukar vara. TRYGG. Om han vill fråga något, skall jag svara.
Jag har så många i min vård, Mor sjuk och barn en rad som orgelpipor. JULIA. Ack goda, goda onkel; var ej hård! v. DANN. Kan ej, ogör , omöjligt om hvartannat, Och idel nej, nej, nej! Det är förbannadt. JULIA. Hur är det rimligt, att ni vredgas än? Ni skrämt tillräckligt ren, kom nu med trösten Och gör den stackars mannen glad igen!