United States or Yemen ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja har skolkat. Har du skolk Han gick henne närmare in på livet: Tyssst! Tyssst. Hör du inte va ja säger. Nån kan höra oss. Ja men, ja ville tala me dig, Stellan. De ä nåt ja ville be dig om. Stellan såg sig förtvivlad omkring. Han tänkte på gatan eller trappan. Men någon kunde komma och se dem. Till sist sade han: Kom mä mig in på mitt rum då. Men gå tyst!
Hans egen utstötthet var lätt att bära. En gång, en gång skulle de alla buga sig för honom, en gång skulle de alla komma och be honom om mat, Kalle med glaskulan, Jonne med vagnen, Göran, Märta Gyllencrantz, alla Och den dagen kom förrän han själv väntat sig. Saken var den att han en tre veckor efter hade sin födelsedag.
Hon svarade med gråt i rösten och ett uttryck, som om hon försatts tjugu år tillbaka i tiden: Jag ska gå och be dem vara snälla. Jaså, be dem vara snälla, upprepade prästen. Och han sa: Da, da, da! Och sköt henne tillbaka till damerna Willman. Jag ska gå och tala med dem, sa han. Det är inte nödigt att någon följer mig, för jag går som präst och inte som slagskämpe. Han gick.
Jag får väl lof att gå till gamla rådman ännu, så hungrig jag är, och be honom komma hit med sin stora tub, som jag själf skrufvade sönder i går och rengjorde åt gubben. Och hvad Stormen angår, må man säga huru mycket som helst, att han är i sjöbotten; men jag har mina egna tankar om honom, jag. Snarare håller jag före, att han ligger i Norge och dansar med norskorna vid denna tid.
Fägnar mig, fägnar mig, sade greven, gjorde en lätt bugning. Ser han, min kära Träsk, det anskrämliga åkdonet där? Gott. Får jag då be herr kommerserådet ställa undan kärran i vagnslidret eller var han behagar? Den vanpryder vårt vackra Sutre. Eller hur, kära mor? Jo, medgav gumman, näst rackarkärran och Frönsaekipaget finns det väl inte sämre åkdon. Men Träsken sade: Varföre då, då. Varföre jag?
Silverbuckla greps plötsligt av två kraftiga nävar, omskakades som en vante, och slängdes akterut. »Ner nu och städa, Olson, sen tar han svampen och torkar däcket, sen diskar han det som står kvar sen i går och sen lagar han frukosten. Rör på spelet, annars skall jag sätta liv i hasorna på honom.» »Hörnu, min herre, jag protesterar mot denna ovärdiga be...»
En familj småborgare slår sig ned nära intill mig; medlemmarna av denna familj äro oräkneliga, och förstärkningar anlända om och om igen; fruntimmer som stöta mot min stol, barn som uträtta sina små behov ogenerat framför mig; ungherrar som ta tändstickor från mitt bord utan att be om ursäkt. Kringvärvd av en stojande och påflugen skara, vill jag ändock inte vika från min plats.
Ack, jag skulle ha lust att be till den Gud, jag icke tror på, om det blott kunde hjälpa mig till att vara god och sann. Att i hvarje ord vara enkelt naturlig, så att han måtte tro på mig, så att han icke måtte bli ond, så att han måtte höra på mig och tänka på hvad jag säger. Jag önskar så innerligt, att vi måtte bli vänner. Men detta halfva, falska erotikförhållande kan ej få fortfara.
Han greps av en ångestfull glädje, så stark att han blev blodröd i ansiktet. Om han kunde få Edgar Om den kunde bli hans, riktigt hans så att han kunde säga om den: Edgar är min . Han vågade inte hoppas på det. Det var någonting alltför stort, någonting så oerhört eftersträvansvärt, att det låg utom möjlighetens gränser. Edgar hans! Riktigt hans! Tänk om han vågade be sin pappa!
Han blev stående vid dörren en stund och såg ned på golvet, medan Kerstin fortfor att slamra med väven. Till slut sade hon: Vad ä de han vill? Jo, snälla Kerstin, rara Kerstin, ja skulle be så mycke om förlåtelse för att Kerstin upphörde att slamra i väven. Hon tog av sig glasögonen och sade: Ja, de behövs ska ja säga honom. Först kör hans far mig på dörren och så ber han mig hålla käft.
Dagens Ord