United States or Georgia ? Vote for the TOP Country of the Week !
De sofvo när den riktiga månen med frost i följe trädde opp på himmelen, sofvo fast aflägsna steg och buller af människor, af skällande hundar hördes ej långt ifrån dem, sofvo när allt blef tyst och dödt i skogen. Men då vaknade de. Något ludet, vamt kom krypande, smygande, gled mjukt in under fårskinnsfällen, som Gullspira därvid med ett skutt och ett kort bräkande af ovilja lämnade.
Vid så lyckliga förebud vågade vår kund sätta sig opp på bädden, sträcka ut armarna och i all bekvämlighet gäspa bort sömnen. "Ändteligen", sade den gamle öfversten i en mild ton, då han såg sin medhjälpare så långt kommen, "god morgon, min kära Gåsevinge, stig opp nu och få er en kopp kaffe.
Ty där låg han behagligt, den aktade tiggaren Aron, Närmare ugnen och njöt den ångande hettan allena, Medan en annan af männernas tropp, inhysingen Pavo, Låg vid hans sida och kände ej nog af en älskelig värma Grannen ville med våld den ärlige Aron från stället Tvinga och hvälfde sig opp på hans andra sida behändigt, Trängande på som en kil; men förgrymmad reste sig Aron, Famlade, fattade tag och slängde den stretande Pavo, Lätt som en stampsäck, ned från den sotiga muren i golfvet.
Bruden var inte klädd än, och brudgummen sprang omkring i skjortärmarna för att torka glas, dra opp buteljer, sätta ljus i stakarna. Stugan var lövad och skurad och alla möbler utburna bakom en knut, så att det såg ut, som om det skulle bli auktion. På gården var rest en flaggstång, på vilken man hissat tullflaggan, lånad för högtidligheten av uppsyningsmannen.
Af tvång han följde truppen åt, hans håg var ej att slåss, Jag vet, han ville icke dö från lifvets fröjd och oss." Och flickan såg med bäfvan opp, ur sorgsna drömmar vaknad, Det var, som om en aning stört det stilla hjärtats saknad. Hon dröjde ej, hon såg en gång ditåt, där striden brann, Och smög på väg och flydde tyst och skymdes och försvann.
Jag slöt den hulda Emot mitt hjärta, och jag led allena, Och hon var trygg i sömnen som ett barn. En här af minnen från förflutna tider Slog opp sin skådeplats kring slumrarinnan Och spelte genom mörkrets glesa flor I växlande gestalter för mitt öga.
En blick, en hjärtlig, spanande, dunkel blick I sonens öga hade hans moder fäst, Och nu hon såg mot bilderna opp på nytt Och sträckte majestätlig sin hand mot en: "När denne stjärnomstrålade", sade hon, "Kom från sin första ynglinga-utflykt hem, Förmäler sägnen skönt, att han kom så arm, Så utan yttre, skimrande glans som du.
»Mamsell är stollig», skrattade hon. »Mor? ä! har jag mor? Hon ä' husbonds madam, jag ä' pigan. Di fick mej från socknens fattiggård, när jag inte kunde tala en gång. Sen har jag varit här. Opp nu...» Det sista skrek hon i örat på gubben, som nu ryckte till, började rifva sig i hufvudet och efter en stunds obeslutsamhet öppnade först munnen och så ögonen.
Skälarne badade på vederbörligt avstånd, stucko opp sina trindskallar, bölade, blåste och döko ner igen. Torsken var verkligen i tagen, och han lyckades dra opp några vitbukar, som med sina stora men ofarliga gap gäspade efter vatten och grinade illa mot solen, när de halades upp ur sitt mörker nere i djupen och dinglade in över relingen.
Dock, omsider stod i hopen opp en gubbe, Tankfull, dyster, hundraårig, Kal i höjden sken hans hjässa, till hans gördel Flöt det silfverhvita skägget; Och han framsteg till furstinnan, och med dödens Lugna allvar gaf han svaret: "Härskarinna, dessa blommor mätta icke, Gif åt folket bröd, det hungrar!"