United States or Haiti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och snart hördes i rummet utanför dörren några barnaröster sjunga: "När juldagsmorgon glimmar Jag vill till stallet gå, Där Gud i nattens timmar Re'n hvilar uppå strå." Då steg modern upp för att gå ut till de fattiga barnen, hvilka hon inbjudit att fira julafton hos dem.
På heden vid Cronas ström Jag stod, när solen sig sänkte sist; Där såg med lockande ögon Den tysta natten mig än. Sent kommer Oihonna nu, Djupt sof din dotter, af jakten trött. I drömmars riken, o fader, Förgat för länge hon dig. Dock glimmar Dunhormods topp Ej än; matt rodnar blott höjdens fur. Hvi bjöd din vilja mig vara Långt förr än morgonen här?"
Valdemar höll armen om en ung tärna, som han oupphörligt ropade vid namn. Jag kallar dig Glimma, sade han, därför att det alltid glimmar till i dina ögon och smycken, när du tänker på nöjen och dans. En mörk lock hade halkat fram under hennes ljushåriga skönhetsperuk, som var inströdd med glitterstoft.
Rika prydnader lysa i hennes hår, men i hennes ögon glänsa tårar. Hon tyckes fly med fasa. Hon möter det sorgliga tåget. Hon stadnar, hon bäfvar. "Alhejdi död? Du älskliga, du mitt enda värn! Men se, hvad glimmar i din halfslutna hand, tack Alhejdi". Sakta löste hon dolken ur Alhejdis kalla hand; men hon dröjer ännu, hon tyckes tveka. Se hon knäböjer, hennes händer omsluta dolken, hon ber.
Du, hvars minne mer än mänskans vårdar, Höga Sångmö, Finlands dotter, svara: Göms en väldig konung där i grafven, Eller göms en konungs vederlike? Ej en konung, ej hans vederlike; Gamle bonden Hane göms i grafven, Och med honom sex hans stora söner. Sitt vid brädden af den höga stranden; Jag vill tälja deras sköna öde, Medan daggen än på ljungen glimmar Och af brantens furar solen skymmes.
Han kommer, segrarn, hjälten, med skumhöljdt spann Han skyndar fram, af dånande vagnar följd, Och skaran nalkas, glimmar, försvinner, nej! Den stannar, stannar, Dmitri, på slottets gård. En blixt af häpnad, ljuf, men förkrossande, Den ädla slottsfruns hjärta igenomfar, Dock går hon glad att möta sin höge gäst Och hinner vestibulen med hastad gång. Hvad syn! Där står monarken i höghet ren.
Ett och annat segel svävar över den matt silverglänsande vattenspegeln, på vilken den sköna, i sagan och historien ryktbara Visingsö skönjes som en blå strimma. Genom kikarne kunna djäknarne se de Braheska borgruinerna och öns kyrka, vars koppartak glimmar i solskenet.
Ser jag mot skogen, ser jag en hjord allenast Af rädda får, som i damm tillbaka vända; Ser jag längs böljan; endast en skara måsar Glimmar i aftonens brand. Men du, hvars ögas strålar på en gång famna Planetens segrande lopp, atomens dvala, Säg, förrn du sjunker, glödande sol, hvar är hon? Säg, hvar den älskade är! Förgäfves!
Men medan Hon än talade, upphof Hon sina ögon, och se, Hon såg längst borta på bergen ett blänkande, såsom af vapens blänkande, och Herrans Ande kom öfver Henne, så att Hon ytterligare propheterade. Och Hon dansade för qvinnorna och de följde Henne, den återvändande hären till möte, med sjungande, trummande och spelande. Hvad? glimmar ej mot solens brand En lans der längst vid fästets rand?
Dagens Ord
Andra Tittar