United States or Germany ? Vote for the TOP Country of the Week !
LEDSVENNEN. Ej än, det skymmer. TEKMESSA. Bär han vapen eller ej? LEDSVENNEN. Mig tycks, att i sin högra hand han bär ett svärd, Kanske en bila, något ser jag glänsa där. TEKMESSA. Oss lär han väl ej hota, hvem han Är han ej redan nära? LEDSVENNEN. Ja, nu känner jag På skick och gång vår Hyllos. Hitåt skyndar han. TEKMESSA. Med hvilket budskap? Arma barm, bemanna dig!
Den finge ej förstoras, om Eurysakes I lifvet vore; om han dött, den kunde ej. HYLLOS. Är det ditt ord, det sista? TEKMESSA. Mitt beslut du hört. HYLLOS. Då skyndar jag tillbaka. Kampen närmar sig; Jag måste till de våra. LEDSVENNEN. Drottning, Hyllos' arm Syns blöda. HYLLOS. Blott en rispa af Timokles' spjut; Han kastar det ej mera.
Talaren skyndar att kasta en tunnsäck förgätmigej på hans gravkulle och slutar, glad att ha fått sagt ett sant ord åtminstone. Så där ramla våra ideal vid närmare påseende och vi behöva i sanning icke riva dem ner med våra oskära händer.
Ryktet sprider sig som en elektrisk gnista och Svenska Folket skyndar att infinna sig efter spann i landshövdingemössa, i kalesch och landssekreteraruniform, på kärra i länsmansornat, till fot i prästkappa och på dressin i banvaktsmundering; chefen för Kolbottens militärdistrikt med stab kommer ridande, de indelta soldaterna omringa stationshuset och banvakterna bilda en oöverskådlig och entusiasmerad folkmassa bakom dessa.
Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord. Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal. Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd. Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud. De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag. Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.
Om jag då sitter vid min härd, Om jag i Herrans vida värld Från land till land måst fara. Så är mig samma mål dock satt, Mot det jag skyndar dag och natt, Jag får ej stilla vara. Dock hvar jag är och hvart jag far, Så vet jag, att min Gud jag har Beständigt lika nära; Han följer mig på all min stig, Han är en Fader ock för mig, Hvad kan mig då förfära?
»Jag menar», sade han, »att jag kunde få mig en ung, frisk hustru än en gång; men det lär allt dröja...» Pigan fnyste till. Hon tog ned saltkaret från väggen och gjorde sig i ordning att gå ut. »Å, det kan en inte veta», hviskade hon med en blick åt sängen till, »hvad Guds vägar är, om Han skyndar sig, eller om Han inte har brådt.» Så gick hon. Dörren knarrade efter henne.
Strömmen är starkare än förra gången, och nu stiger ropet på Posttidningen lika högt som på punsch. Skalden mottager uppvaktningar och skyndar att meddela nyheten själv, för att slippa få den i näsan. Nyheten sprids: Svenska akademien har kompletterat sig med ett nytt val. På vem? Ja: vem är han?
Jordbruket har i frostnatten en svår fiende. Många hemman äro årligen så utblottade, att de icke kunna få sina tegar besådda. Åbon, då han gultit året om, skyndar på hösten att skära sin åker, innan kärnan hunnit sin utbildning och mognad.
Lärkan, nyss på lätta vingar Buren hit från söderns höjder, Sjunger, där hon högt sig svingar, Känslans hopp och vårens fröjder, Medan, sväfvande mot jorden, Svaneflocken hälsar norden. Fri och yster dansar vågen Mellan trädens dunkla stammar. Ekorn skyndar, glad i hågen Till sin mossbetäckta kammar, Och där långt i djupa skogen Kuttrar dufvan, öm och trogen.