United States or Georgia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och sågs en fara hota, var han där, och sågs Den fjärmad åter, kretsade långt borta han. Så fortfor striden. TEKMESSA. Fortfar den ej så ännu? HYLLOS. En öfvermäktig skara, förd af Rhaistes, kom Förstärkande vår fiende till sist. Då bröts De våras tro på seger, och med tron på den Var deras motstånd brutet. Spridda, skingrade, Förföljas, öfverflyglas de och falla nu På återvägen hitåt.
Ett vet jag dock, ett offer, dig långt kärare Än feta stycken af förblödda hjordars kött; Det är ett bränneoffer då, när mänskan, rörd Af dig till mildhet, bränner upp sitt hat, sin hämnd. Det offret kan jag helga dig i denna stund. Hitåt, mitt folk, er konung kallar, närmen er!
Ila hitåt, ila ditåt, Du är här min, du är där min. Hvart som helst du må ta vägen Hur som helst du är min egen. l det friska gräset bette skymmeln, Betar där en stund och därpå hör han, Huru flickan beder till sin moder: "Gif mig ej åt den, jag ej kan älska!
TEKMESSA. Ser du ingenting, Syns ingen nalkas? LEDSVENNEN. Ingen kan jag varsebli. TEKMESSA. Det prasslar tydligt bortåt kampens håll, gif akt! Jag börjar skilja stegen af en skyndande. Hvem kommer? LEDSVENNEN. Underbara aning, ja, jag ser På många båghålls afstånd mellan pinierna En man, som hastar hitåt. TEKMESSA. Kan du skönja ren Hans anletsdrag, om okänd eller känd han är?
EUBULOS. Jag varsnar mannen. HYLLOS. Hitåt, konung; han är här! Dig har jag sökt. Nu vörda gudars straff och dö! Bort, yngling, rör ej den åt döden vigda, du! För högre makter faller han, men ej för dig. Se detta blod på spetsen af mitt blanka svärd, Det stammar från mitt hjärta, vill tillbaka dit. Men du, tag hvad så afundsvärdt dig synes, tag En konungs namn och välde!
Vi ha ingen tid för den stortalaren. Han är nöjd, bara han hör sin egen stämma. Men där ser jag huvorna på de första drevkarlarna. Hitåt, bjälbomän! Vad är det ni säga? Vem, vem? Det kan inte vara sant. Svears och götars unga konung borttagen av dvärgarna! Nu, bergsmän, förstå ni bättre att råda än jag.
De kommo alla hitåt. Vägen ledde åt stranden, der byfolkets båtar lågo förtöjda. De gingo förbi Ella utan att se honom, der han satt, skrattande, par om par, käresta med käresta, yngling och jänta, i skämt, i glam, i yster munterhet. Sist Hedda och Paawo.
TEKMESSA. O, när skall dock mitt olycksmått bli fullt en gång! RHAISTES. Du vill då ej bekänna, hvar han finns, din son? TEKMESSA. Jag ville lida allt blott för att veta det. RHAISTES. Då äger jag ett medel, kvinna, verksamt mer Ån någon läkarkonstens varsamt mängda dryck, Att återge förlorad kunskap, väcka opp Erinringar, hur djupt de tyckas slumra än. Hitåt blott, hit med handen!
Jag vill då själv i dess närhet avskjuta mina tre pilar, såsom sköte jag till måls. Sedan skall jag skicka min tjänare att gå och söka upp pilarna. Om jag då säger till tjänaren: »Se, pilarna ligga bakom dig, närmare hitåt', så tag du upp dem och kom fram, ty då kan du vara trygg och ingenting är på färde, så sant HERREN lever.
Vid det långa bordet i sin stuga Satt en dag den ålderstegne Hane, Middag ätande med sina söner, När en flykting, när en tolfårs gosse Hann med bruten andedräkt hans stuga Och, igenom dörren kommen, talte: "Signe Gud er, gamle fader Hane! Tjugu ryttare med långa pikar Hafva bränt vår gård i natt. De rasta Nu i kyrkobyn på vägen hitåt; Innan kvällen skola här de vara."
Dagens Ord
Andra Tittar