United States or Nepal ? Vote for the TOP Country of the Week !
Af höge gudar manad, går jag pliktens väg Emot min fader; rosenströdd är banan ej. Men om ett grand af tacksamhet du tror mig värd, Så neka mig det medel ej, som bäst förmår Ge följd åt hvad jag göra kan till ditt försvar: Gif mig din rustning! Låt mig utan ändamål Ej offra, hvad jag offrat.
Och hennes anlet, låt det hälft förklaras Af dagens ljus och hälft af modersglädjens, Och att det sällare må röjas än, Låt några tårar i dess sällhet irra! Men gif den späda ängeln inga drag, Som likna mina. Nej! En annan gaf Åt Minna hennes sköna skatt, en annan Skall hon i honom älska, vid en annan Igenom honom bindas, och åt mig Skall ingen fläkt af hennes ömhet ägnas.
Ber till Gud den unga gossen: "Gif, o Gud, åt mig ett gullhorn, Gyllne horn med silfverändar, Att jag granens bark må borra För att se, hvad finns i granen." Gaf åt honom Gud ett gullhorn, Gyllne horn med silfverändar; Och han borrar nu i granen, Finner där en vacker flicka, Hvilken lyser skön som solen. Talar då till henne gossen: "Hör mig du, min unga flicka!
JULIA. Ja, men ni måste göra mer, ett grand. Ni får på edra ord ej spara. Ni måste som af egen drift förklara För honom, hvad han har att akta på, Ifall han vill er herres ynnest vinna. Gif honom vinkar om att eftersinna, Hvad vinst han kunde hafva af att få En millionär till gynnare. TRYGG. Rätt så! JULIA. Men blanda mig ej in, ty jag är kvinna.
Skrämmas skall hon, om hon mig blir varse. Ej för att böner höra, hit jag smugit. SIGRID. Gif åt mitt hjärta himlens kraft att segra uppå dess onda böjelser och tankar. Nionde scenen. De förra. O, att jag ensam vore med honom här! När skall den stunden slå? Skall jag till hennes fötter falla? Fråga hvad kärlek blott kan våga? Nej, ej än'? Hvad? Detta papper?... DANIEL HJORT. Ah, hon märker det!
Det fattades honom sålunda mycket, ja, det fattades allt, som behöfdes för att varda salig. Jesus ville ej låta den unge mannen förblifva i sin okunnighet, hvarför han gifver honom ett bud, som skulle uppenbara allt, som fattades honom: Gå bort och sälj allt, hvad du har och gif åt de fattiga! Så hade Jesus aldrig förr sagt till någon. Icke ens den rike Sackeus fick en sådan befallning.
Så säger Jethur din frände: se jag vill gifva Isboseth, min son, en hustru innan jag dör, på det han icke må taga sig hustru af hedningarnes döttrar. Gif honom derföre din dotter. Denne min tjenare skall ledsaga henne hit tillika med de handelsvaror han åt mig skall hemta.
Och nu får ni lof, min vän, att sätta er ned och ställa våra trupper i ordning; hvad mig beträffar, måste jag gå opp till häradshöfdingen för att med honom planera ut marschen för det hela. Gif akt på er själf, min vän, och låt icke den lede frestaren få makt med er, medan jag är borta.
Men hvad, om jag till onkel går, Bekänner allt och säger: "Ack, försumma Ej nu att göra, hvad ni kan förmå För Axels lycka; den är min också. Ni är så rik, för hvem vill ni väl spara? Gif honom medel att kring världen fara!" Jag skulle icke fåfängt be, o nej! Det vet jag visst, men Axel vill det ej. Han har förbjudit mig att nämna Ett ord om vår förlofning.
"Nej kronan behåll, åt sonen din gif, den är mig för tung. Men låt för dess ära mig offra mitt lif, min dyre kung!" Hurra för tro och fröjd! KÖR. Hurra för tro och fröjd! OLOF KLAESSON. De börja redan, än en vers är kvar. Mot fiender hundra ensam han stred, hans kung vardt blek. Han högg och han segrade, dignade ned, gladt som på lek. Och kungen höll in på segrande färd och med blick i brand.