United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty jag vill ledas dit och hvila där Och se, hur skön och glad naturen är, Och fröjdas än en gång åt land och sjö Och sen i våren, där jag lefvat, dö. Vind, som mig smeker och lämnar, Säg, hvart din kosa du ämnar, Skyndande, flyktig och snar, Säg mig, hvar hamnar du, hvar? Bölja, som gungar min julle, Skulle jag följa dig, skulle Årorna lyda ditt drag, Svara, hvar hamnade jag?
Hvilket sinne ser då detta gyckel, Mina bröder blodiga och slagna, Och min broder Adolfs hufvud spetsadt?" Så han sade, och sitt spjut, sin bössa Grep han hastigt, skyndande ur stugan. Hela vägen framåt såg han blodstänkt, Och till stället, som var aftaldt, kommen, Såg han sina bröders lik bland träden Och emellan dem sin gamle fader.
Skyndande kom hon på gården och följde den banade stigen, Mödosamt letande väg bland hopade drifvor i mörkret; Först då hon herrskapsbyggningen nalkades, höjande blicken, Såg hon och kunde ej tro sitt öga en främmande anländ; Än med flämtande spann stod hög kursläden vid trappan.
Du, som lyssnat på min lyra, Sök ej skaldens höga yra I dess toners gång; Tänk blott vänligt vid min saga Att en systers sorg förjaga Sjöng en flicka En oskyldig sång! Så hon läste sin dikt med bäfvande stämma i början, Blyg och försagd, nu skyndande, nu lätt hämtande andan, Tills för sagan hon glömde sig själf, och rösten, en flöjtton Liknande, fyllig och vek, den milda berättelsen frambar.
Ölstånkan ur handen Fällde af skräck, där han satt, den varuförståndige Ontrus. Upp från bänken han sprang och förföljde den flyende gossen, Kom ur stugan i farstun, och kom ur farstun på gården; Gärna med samma fart han i hushållskammaren inträngt, Hade ej hundarnes par, den modige Jäger och Backus, Stannat vid den, sen med tjut de den skyndande gossen förföljt dit.
Nu för den vänliga bjudningens skull och den ädle majorens Glömde den gamle färdens besvär, lätt tålande skogens Tjocknande mörker och snön, som, af vindarna hopad om dagen, Låg på den ödsliga stigen ännu, ojämnad och spårlös. Skyndande gick han och lyfte sitt djupt nedsjunkande trädben, Nöjd som en kung, ur drifvan och hann, fast haltande, framåt.
Så han ropte, och gladt i den sextonårigas hjärta Tändes en aning. Skyndande, utan att söka en omväg, Sprang hon i snön tvärsöfver och kom till sin fader på trappan. "Hvem är den komne?" frågte med bäfvande stämma hon. "Fader, Skynda då, säg mig det, plåga mig längre ej; o, om min gissning Sviker, förgås jag af sorg. Är det möjligt, att Adolf är hemma?"
Själf skall på skidor jag skynda mig hem att hämta mitt folk hit.` Sade och lämnade svågern och steg på sitt glattade skidpar, Skyndande fjäten hem till sitt torp med glädje i hjärtat. Sjätte sången. Men på det skogomhägnade Tjäderkulla i stugan Satt den förståndiga Anna med son och dotter i stillhet.
När den sköna maj med sippor kommit, Kransa tärnor sina bruna lockar, Skyndande till ringdans kring sin majstång. Under dansen äro alla glada. Glad är den, som bär ett vackert smycke, Glad är den, hvars blomsterkrans är lyckad, Glad är den, som känner kinden rodna. Frågar du, hvem gladast är af alla? Den, som ser sin fästman med i ringen.
Nu uppsteg vår general, skyndande att förebygga, hvad som nödvändigt försvårat hans sak, det att bli utpekad af herr Gyllendeg, och tillika i beråd att rycka skulden till sig allena och icke låta den hvälfva sig på flere.