United States or Montenegro ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hades' skuggor ha Ej större tomhet, endast större frid än de. Jag själf, jag säger lifvets svek ett långt farväl. EURYSAKES. O moder, min är segern, gläds, jag härskar nu. TEKMESSA. Behärska då din stolta glädje främst och tänk På segrarns plikter: saktmod, mildhet, tacksamhet. EURYSAKES. Rättvisa ock, lägg denna till! Välan, mitt kall Begynner jag med tacksamhet.
LEONTES. Så säg mig då och tala utan fruktan: finns I lifvets eller dödens land Eurysakes? TEKMESSA. Den hätska tvisten om Akilles vapenskrud Emellan Ajas och Odysseus känner du, Och hur af väld tillbakasatt den ädlaste Bland Hellas hjältar harmfull föll för eget svärd. Ej vill jag nämna mina sorger. Ingen såg Den ensamblefnas tårar, blott åt tältets skygd Och nattens anförtrodda.
Maktlysten må han vara, hjärtlös är han ej, Det märks dock klart. Ett fadershjärta klappar än Inom hans barm, förlåter, bäfvar, älskar än. O, den beklagansvärde! HYLLOS. Vill du ägna mig Ännu din sista omsorg, är din ledsven här. TEKMESSA. Så släck din törst och räck mig vattenkärlet sen Och armen äfven. HYLLOS. Hör, hvad rop, hvad vapenbrak, Hvad sorl ren nära! Drottning, låt mig rädda dig!
TEKMESSA. Han tycktes gå. LEONTES. Han gått. TEKMESSA. Hur skall jag tacka dig, Min räddare, du ädle yngling, som så ljuft För i mitt minne åter min Eurysakes? Har du också en moder att ge glädje åt, En bättre lottad än den olycksburna här, Hvars största glädje blifvit hennes största sorg? LEONTES. Tekmessa, vill du svara mig ett öppet ord? TEKMESSA. Hur skulle jag ej villigt yppa allt för dig?
Jag är en man, En hårdnad man; jag kan, hvad mänska kan; Men att stå här och se er fröjd och lycka Och allt, hvad jag har kärt, i famnen trycka, Och kväfva minsta tår af glädje, nej! Det är omöjligt, barn, det kan jag ej. Ridån faller. Tragedi i fem akter Personerna. LEIOKRITOS, konung på Salamis. LEONTES, hans son. TEKMESSA, Ajas' änka. EURYSAKES, Ajas' och Tekmessas son.
LEONTES. Sen sporde du ej mera om din son och vet Ej, i hvad afsikt, ej af hvem han fördes bort? TEKMESSA. Väl icke visst; men sviker mig min aning ej, Var Menelaos upphofsman till detta dåd. LEONTES. Af hvilken orsak skulle han bevekts därtill? TEKMESSA. Af fruktan att på öde ön i fjärran haf En hämnare af Ajas sorger växte opp.
Jag vänder bort mitt öga, jag vill gömma mig Bakom en mur af denna pinies täta barr Och så min blick från henne stänga, att den bild, Hon nu på afstånd röjer, icke rubbas må Och flykta, då hon nalkas. O, min moder, skall Jag nånsin se din verklighet på jorden mer, Som nu jag sett din skugga? DE FÖRRA. TEKMESSA med sin LEDSVEN. LEDSVENNEN. Böj åt detta håll Ditt steg, o drottning, här är stället.
TEKMESSA. För mig tillbaka, gosse! RHAISTES. Håll, du kommer ej Från detta ställe, innan allt om dig jag vet. TEKMESSA. Hvad vill du? Hvem berättigar, hvem sänder dig Att i min väg dig ställa? Med hvad myndighet Begär du, grymme, denna redogörelse? Du äger dina ögons ljus, men jag är blind; Du ser, hvem jag är, jag kan icke skåda dig.
LEONTES. Tekmessa, många sorgsna minnen gömmer du I natten af ditt väsen; dock en större sorg Än den, du pröfvat, vet det, blefve min den stund, Här till ditt bröst du åter slöt Eurysakes. TEKMESSA. Ve, hvad är detta? Bör jag frukta äfven dig?
EUBULOS. Kanhända, om ej denna dödens blekhet låg Uppå hans trotsigt böjda läppar, om hans kind Bar färg af lif, om ögat ägde eld och glans, Såg jag TEKMESSA. Hvad såg du, skynda, svara, säg mig, hvad? EUBULOS. Såg jag dock nej, hvem ser väl det omöjliga? TEKMESSA. Säg ut! Kanske omöjligt syns, hvad möjligt är.
Dagens Ord
Andra Tittar