United States or Norfolk Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Om jag än skall blöda och under marter sluta mitt lif genom dem, för hvilka jag går att predika kärlekens lära, tror du icke, moder, att jag så, om än jag är långt, långt borta, skall äfven för mitt fäderneslands folk vara en lärare, som skall verka mera, än om jag stode hos det i kroppslig närvaro och predikade hvarje söndag i Guds hus? Tyngre är mig att lemna dig, min moder, så ensam.
Given vingar åt Moab, ty flygande måste han fly bort. Hans städer skola bliva mark, och ingen skall bo i dem. Förbannad vare den som försumligt utför HERRENS verk, förbannad vare den som dröjer att bloda sitt svärd.
Den grånade kämpens bröst Svällde af otämd harm, och mörker Breddes i fåror öfver hans ögonbryn. "Hvad, svek mig mitt öra", han sad', "Var det kung Fjalars stämma, som hvila ljöd? Tröttnade örnen ren att jaga, Älskar han ärans strålande rymd ej mer? Djärft höjer sig Erin ännu, Två gånger kufvadt, trotsar det än ditt svärd. Smygande bjarmer bloda hafven, Vill du dem bida här på din egen strand?
Blöda vill jag för det helga korset, Vill för läran dö med mina bröder." Talar så och spränger ut ur porten. När tsarinnan nu allt detta utstått, Sjönk hon neder på den kulna hällen, Sjönk, och lifvet tycktes lämnat henne. Se, då nalkas tsar Lasar, den höge, Och när blek hon ligger för hans öga, Strömma tårar ned uppå hans kinder.
Gjordt var allt, som borde göras, Det blef tid att vända om. Plötsligt sågs ett stoftmoln röras, En kosackhop kom. Lod tog ordet: "Sväng, ty faran Skall dock gagnlös bli; Broder, fem man stark är skaran, Två blott äro vi." Stål, han log ett hånfullt löje "Du har talat klokt och rätt; Blöda får du, om vi dröje, Hittills slapp du det.
Skall Morven i glans stå fram, Dess kämpar blöda med fröjd i dag? Finns blixt, o Gall, på din båge, Bor död i Clesamors spjut? Och Rurmar, min tredje son, Som slår din harpa i Finjals sal, Förstår du tvinga med svärdet En ton ur hjälmar, också? Mig tyckes, att ljud jag hör, Kring Loras stränder en klang af stål. Se ut, hvad ser du, o dotter, Gå Shelmas härar till strid?"
Först vid slutet af den krökta gången, Mellan ödelagda gårdar banad, Satt en yngling, snart förblödd, vid vägen På hans bleka kinder flög dock rodnad, Flyktigt som på kvällens silfverskyar, Och hans släckta öga tändes åter, När han vaknad såg den gamle nalkas. "Hell", han sade, "nu är lätt att blöda, En bland många, som det unnats tidigt Att för fosterlandet dö med seger.
Det var ditt äventyr jag ville ha men som du säger, jag orkar ej med det. Jag trodde det skulle bli en väg ut ur töcknet, när ens oro jagat en av och an som ett villebråd. Ett villebråd ja, jag är ett och jag är skadskjuten också jag försöker flyga men dimper ner igen jag kan bara flaxa och blöda... Han tystnade. Klockan var två på natten, de flesta hade gått under däck.
Jag såg det blöda dag från dag, Jag segrar såg och nederlag, Men ingen såg jag svika; I bygder, där ej sol gick opp, Stod kämpen än med ishöljd kropp Och nekade att vika, Fast utan hem och utan hopp.
Väl är den älskade vännen med tusen fibrer fästad vid det sörjande hjärtat, och alla dessa fibrer blöda, då sammanvarons ljuva lycka så plötsligt avbrytes; men egentligen avlägsnar sig blott föremålet för att träda framför oss, uppöver oss i egenskap av en blid, ledande skyddsängel; och i den himmelska luft, vari han höjer sig, framlyser först hans sanna ovanskliga natur.
Dagens Ord
Andra Tittar