United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och nu, du milda gnista, lån af Gud, Du ljusa ängel, som lik solen glädde Min lefnads vår, förnuft, hvad är din lott? Att kufvadt dväljas mellan mörkrets andar I grottorna af mitt förtärda hjärta, Att somna in vid dina bödlars skrål Och vakna opp vid dina kedjors slammer. Jag sade: "Jag vill anförtro åt dagen Mitt hjärtas ödemark att vederkvickas.
Nu är det kristendomens milda och segrande lära, att man icke får slafviskt fasa tillbaka för denna söndring, att man icke får frukta för bibeln, därföre att man i den finner ord, som i och för sig själfva och utom sitt förbund med andan vore tomhet och mörker, och likaså icke bäfva för världen, därföre att den är död utom Gud; utan att man bör tro och med lefvande öfvertygelse bekänna, att söndringen af försonaren är upphäfven, att det fallnas makt att vara fallet är bruten, ordet såsom stridigt kufvadt och fredligt gjordt af andan, världen såsom ond öfvervunnen af Kristus.
Och den rika frun begaf sig på väg och den lilla fogeln flög framför henne och sjöng så vackra och klara toner; men derom brydde sig frun allsintet, utan längtade hon blott efter smycket. Kom hon så till ett land, der folket i åratal kämpat emot förtryck, men nu var kufvadt, och der satte sig fogeln och sjöng så ljuft och klart, just vid dörren till en usel koja.
Det är det onda, egenmäktiga och mörka, hvari vi män'skor famla; och när det en gång är kufvadt, då, krigsöfverste, ha dessa droppar bläck dock mer förmått än strömmar utaf blod, som svärd utgjutit. STÅLARM. Ni gamle svärmare, så vill ni ställa er utom tiden, tils med oberäknadt vingslag den slår er hämndfull ned i stoftet snart. ERICUS ERICI. Hvad menar ni? Hvad har jag väl att frukta?
Den grånade kämpens bröst Svällde af otämd harm, och mörker Breddes i fåror öfver hans ögonbryn. "Hvad, svek mig mitt öra", han sad', "Var det kung Fjalars stämma, som hvila ljöd? Tröttnade örnen ren att jaga, Älskar han ärans strålande rymd ej mer? Djärft höjer sig Erin ännu, Två gånger kufvadt, trotsar det än ditt svärd. Smygande bjarmer bloda hafven, Vill du dem bida här på din egen strand?
Skall ej Den fröjd mig unnas efter långa år af strid Att, hyllad af ett kufvadt folk, betryggad mot Hvart anspråk af en ändtligt slocknad härskarätt, Få styra mer med hjärtat än beräkningen?