United States or Panama ? Vote for the TOP Country of the Week !


Skall ej Den fröjd mig unnas efter långa år af strid Att, hyllad af ett kufvadt folk, betryggad mot Hvart anspråk af en ändtligt slocknad härskarätt, styra mer med hjärtat än beräkningen?

Han har sett hemlighetsfull ut och liksom kämpat invärtes med sig själv; hans ansikte är blygrått, blicken slocknad. Han sjunger eller visslar dagen lång; det har kommit ett brev, som gjort ett starkt intryck honom. eftermiddagen kom han hem med händerna nerblodade efter en operation och hade med sig ett två månaders foster.

Det var gamle Jakob, och han skyndade sig in i stugan med sin vanliga brådska och ett långt steg över tröskeln. En god salus önskar jag er, kära vänner, hälsade han. Jag har ofta längtat efter att ännu en gång träffa er. Men vad har skett min unge broder, att han ligger slocknad? Ända hit kan jag se hans trötta ansikte mellan fällarna.

Vali är gammal, ögats glans är slocknad, kindens rosor äro fallna bort. Vali har känt glädje: hon ägde en dotter. Fyra månhvarf gammal trolofvades hon åt Mustapha Pascha, den gamle blodätarn. Fem månhvarf gammal vissnade den späda knoppen. Modren prisade Allahs nåd. Vali egde en fågel i bur: den sjöng och tröstade hennes hjerta. Men hon förstod tvång och fängelse!

Under allt detta satt Kalliola-husbonden och skrapade sig i håret. Pipan hängde slocknad i hans mun, och hans rödkantade, men stora ögon stirrade osäkert i rymden.

Kalla rysningar skakade hennes kropp, det var skymning i rummet, och glöden i spiseln var slocknad. Hon var åter gammal och skröplig, åter sitt eget sjelf. Hon höjde sig för att stänga fönstret, lyfte sig mödosamt från sin plats, flyttade fötterna besväradt. Hon tog ett steg, men stannade. Hvad var det? Der stolen, vid bordet. Hvem? Hvad?

Föraktligt till svar ett slag Gaf Shelmas kämpe med afvigt svärd; Och ny blef striden, och slocknad I blod slöts Clesamors blick. Du flicka från vågors haf, Ditt blåa öga af tårar skyms. Ej föll din hjälte, Oihonna, Hvi gråter vågornas ? Hon fattat den gamles hand: "Sörj, fader", talte hon, "ensam, böjd, Med mig och mörkret du lämnats, Att vänta segrarens bud.

Mortimer satt hopsjunken i sitt hörn och teg. Det var med ens, som om han icke hade något mera att säga. Han satt med en slocknad cigarrett i mungipan och läppjade och sitt glas. Det blev midnatt; gasen skruvades ned, och kaféet låg tyst och förstämt i halv belysning. Tomas tyckte sig plötsligt känna, att någon betraktade honom, och såg upp.