United States or Mexico ? Vote for the TOP Country of the Week !
En dag beslöt hon gå på visit till fru Leistén. Ej derför, att hon just skulle längtat efter henne; ty fru Leistén hörde till dem, hvilka endast talade om pigorna, eller egentligen blott om deras möjliga och omöjliga fel och brister. Intet annat ämne i verlden intresserade henne. Men Alma kände enformigheten och ensamheten så tryckande, att hon måste söka någon omvexling.
Denna ensliga stillhet vederqvickte henne, som om hon länge längtat derefter. Och dock hade hon varit mycket ensam. Men hennes tankar voro ständigt fästade vid det arbete hon höll på med, de hade ej ofta tid att tillhöra henne sjelf. Var det ej sjelfviskt att hon så gerna var ensam? Prostinnan sade så.
Hon andades djupt innan hon kunde svara: Jag blef så glad öfver att se dig. Jag hade längtat, längtat så. Längtat? Efter mig? Kan man tänka sig något så dumt. Ja, det är dumt. Men jag kan icke annat. Hvad vill du mig då? Bara se dig. Om jag sett dig en enda minut, är jag nöjd, är jag glad för en hel dag. Där låg sol öfver hans ansikte, och stämman var mjuk, som om han talat till ett kärt barn.
Hans trogna vänner förstodo detta och öfvervägde saken sinsemellan. "Ser det icke ut, som om Gud nu ändtligen ville uppfylla vårt hjärtas önskan, Frumentius?" sade den yngre brodern en dag med bäfvande stämma. "Aldrig under alla dessa år har jag upphört att känna längtan efter hemmet, och ibland har jag längtat såsom en försmäktande trånar efter den porlande källan.
Om jag undantar vår kära far, som vi aldrig ska upphöra att sakna och begråta, så ha vi sannerligen aldrig längtat efter manligt umgänge. Och fast vi uppfostrats så att vi kunna umgås med vem som helst, och fast vi lika glatt betjäna en manlig som en kvinnlig kund ja till och med hellre, ty de äro mera rejäla och pruta mindre så ha vi alltid trivts bäst bland våra väninnor.
Så bultade hennes pulsar, så sjöng hennes blod, så bad allt som ville lefva inom henne, medan hon gick och gick. Hon hade stigit ombord med ett så fast beslut att böja sig för lifvets vilja; hon hade längtat till sitt arbete, som hon fordom längtade till sin älskades famn.
"Ja det är rätt underligt, det nekar jag inte till", sade jägmästaren, ganska smickrad af att hans barnspråkstydning uppskattades af hustrun. "Om nu ingen kommer och återfordrar henne, så nog får hon stanna för mig. Det blir värst för dig, som skall ta henne om hand." "För mig! Åh Artur, så som jag längtat efter ett litet barn!" Jägmästaren drog sin hustru intill sig.
Jag tycker, att jag ser Madame Bonaparte göra tecken... Förste Konsuln kastade huvudet tillbaka med en egendomlig, nervös rörelse, som ingen utom han hade, och smålog ironiskt upp emot Junot: Det är bra, min gosse! Gå du bort och hör vad hon vill. Mademoiselle de La Feuillade, som jag länge längtat att träffa, är nog så god att under tiden berätta mig, vad hon vet av nytt från Vendée.
Men år ha kommit och år ha gått, hundrade och flera, och fåfängt har jag längtat! men nu hör du deras röst, hör du min faders och min sköne brudgums röst, de komma, de komma på stormens vingar, men de föröda, de förstöra. Vakna syster, vakna! De komma, de komma, de befria mig, men du skulle förstöras af deras anda. Vakna, vakna!" Jag vaknade.
Han hade aldrig talat om henne, mer än den ena lilla antydningen i brefvet; hon hade aldrig hört hennes namn och hon anade icke hur hon såg ut; men ändå kom det öfver henne med en ingifvelses omedelbara visshet, hvem hon var. Underligt det kändes som smärta. Hur hon än önskade honom allt godt, hur mycket hon än längtat efter att detta skulle ske det var något inom henne som uppreste sig deremot.