United States or Liberia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och han märker henne, sjunker Stjärnlik i sitt fall mot rofvet, Och han vidgar djärf sin guldklo Öfver Voldmars dufva redan, När furst Dmitri, mörk af vrede, Vill hans vilda ifver hejda Och med knoppen af sitt ridspö Fäller honom död till jorden. Tystnad rådde några stunder, Tills furst Dmitri börjar tala: "Voldmar, om min falk jag skonat, Vore ej din dufva mera."
Hvad tänker ungbjörken, när hon om våren känner verldens friska vindar fläkta mellan sina löf; hvad tänker knoppen, när han känner det ena efter det andra af sina hjertblad vecklas ut för dagg och sol; hvad tänker kycklingen, när han förundrad kryper ut ur ägget; hvad tänker fjäriln, när han första gången pröfvar sina färska unga vingar i sol och fri luft; hvad tänker flickan, när hon står vid ungdomens tröskel och full af längtan sträcker famnen mot en okänd framtid?
Du begriper jag menar knoppen där.» Det körde upp för gårdsbacken, bjällrorna från en heltäckt istvoschickssläde klingade vackert i den stilla aftonen, och Katrina rusade till fönstret för att se ut. Släden stannade utanför dörren, en karl i vaktmästarmössa hoppade från kuskbocken och öppnade dörren till kursläden.
Om Ni då fortfarande »har humor kvar i knoppen», så lyckönska vi. Skulle den flytta sig längre ner, så meddela benäget. Det finns bot även för så'nt.
Der vexte liljeconvalljer och gullvifvor, kamillblommor och millefolium, men de stodo nu endast i knopp. Och när solen såg varmt och vänligt på dem, så tänkte de, att hon gerna skulle se dem slå ut; och den ena och den andra började smått öppna på knoppen, och på somliga tittade redan ett litet gult, eller rödt, eller hvitt blad fram ur höljet.
Och som hon sitter der hopkrupen i kylan, är det som såg man ett blekt förfruset ansigte titta fram ur ett moln af rök. Hon är icke vacker. Men det fins i dessa barnsliga drag något obeskrifligt tjusande, något hjelplöst lockande, som gör hjertat vekt. Och denna outvecklade figur den är som knoppen af en obekant blomma, den eger det okändas sällsamma, spännande retelse.
Första scenen. Daniel Hjort. En knekt. DANIEL HJORT. Nå, hvarför skjuter du ej? KNEKTEN. Dum jag vore, om jag ej väntade. Så ädel vara som krut har bättre mål än luft. DANIEL HJORT. Ja, visst! KNEKTEN. Ser ni den där galejan där. Den kommer alt närmare. Snart vänder stäfven till. Då, fyr! ej förr! Ni skall få se, hur masten, skall braka ner och rorman mista knoppen.
Det betydde för henne sjelf frigörelsen från en ständigt tryckande ånget det betydde räddningen för hennes barn! Hon doppade åter pennan och tillade: »Vänta, hvad är den lik? Rosor som icke slagit ut, men som öppnat knoppen, så att man kan fånga en skymt af deras svala, rödare blad dernere. Eller doften af smultron uppe i en ensam, solbelyst backe, när man ännu icke fått ögonen på dem.
Tankar, otaliga tankar, Sägen, hvar kasten I ankar? Barn af en ädlare värld, Ges det ett mål för er färd? Slumrarinna i den slutna knoppen, Vakna snart och gläd din fosterdal, Mött af fjärilns kyss och smekt af droppen, Som från himlen faller mild och sval. Skynda, skynda! Allt, af stunden gifvet, Varar blott så länge stunden rår. Skynda, skynda!
"Slumra", sjöng hon, "o barn, som den gryende blomman i knoppen, Slumra och känn i din sömn, känn gladt, att din moder dig vaggar! Snart, ack, hvilar hon själf som du, ohunnen af sorgen, Men af en främmande vaggas du då och drömmer så ljuft ej.
Dagens Ord
Andra Tittar