United States or British Virgin Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Skall ej Den fröjd mig unnas efter långa år af strid Att, hyllad af ett kufvadt folk, betryggad mot Hvart anspråk af en ändtligt slocknad härskarätt, Få styra mer med hjärtat än beräkningen?
Drottning, fruktansvärdt Har lyckan vändt sig; nya stålbeväpnade, Stridvana skaror strömma till Leiokritos, Och våra leder glesna. Låt mig rädda dig, Så länge tid oss unnas. TEKMESSA. Hvilket våld kan jag, Den arma, blinda kvinnan ha att frukta för? Men om så helgdförgäten och så skoningslös En född af kvinna vore, att han såg min nöd Och ville den föröka, hvad förmådde han?
Försöker man Hos honom väcka lifvets gnista opp på nytt? EUBULOS. Leontes fanns tillstädes, i hans skygd han gafs. LEIOKRITOS. Då är jag trygg, ej bättre vård han kunnat få. EUBULOS. En fråga, konung, ville jag dig göra nu, Om det mig unnas. LEIOKRITOS. Fråga, det förmenas ej.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila. Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med. Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar. Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld. Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
'Aron', jag tänkte, 'Äfven den uslaste här i den by, du tågar igenom, Har dock sin tröst och sin borg där inom den hägnande muren; Du, hvar dig unnas en gång att hvila ditt tröttade hufvud, Vet ej, och främling blir du i dödens gård som i lifvets. Så jag tänkte, värderade herre, och skyndade framåt.
Och nu, nu unnas mig behålla detta allt Med det beting blott, att jag honom spara vill. För hvem har jag då trotsat dessa mödor, all Den strid, mig kungamakten kostat, o, för hvem? För honom, ja, för honom blott. Jag själf skall snart Till Hades skuggor vandra, åren bjuda så.
Att mot min fader och mot mig Du hyste hat, jag kände detta lika visst, Som att din tro mot Ajas ätt orubblig var. För sådant, vet det, gäldar jag dock icke hat Åt dig tillbaka. Nej, din trohet vördar jag Och ber, att Zeus, om spiran unnas mig en gång, Må unna mig ett folk också, som liknar dig.
Och sviker mig min styrka, kan ur hafvet mer Jag ej dess gåfvor hämta, vill jag hugga af, I brist af annat offer, denna svaga hand Och lägga den som gåfva ned på gudars härd, För hans skull blott, för mina bättre dagars kung, Att mig må unnas se hans sonsons hemkomstdag Och se hans ätt i blomning än på Salamis. Nu tag ditt rof och vandra! Du har hört mitt svar. HYLLOS. Det skall ej ske.