United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
När skall han sitt dåd förklara, när skall han till ansvar stå För de steg, han tog tillbaka, då han kunnat framåt gå, För den nesa, som han fäste på vårt rykte, på vårt mod, För de tårar, dem vi göto, då vi bort fä gjuta blod? Sveko vi vid Siikajoki, när det ändtligt gällde sen, Låg vid Revolaks vår styrka ej i armar, men i ben?
Så ropte han; och gossen satt i samma stund På kämpens starka armar, lyftad högt mot skyn. Då hördes tusen rösters jubelrop: "Hitåt! Hitåt, till oss med honom!" Så från man till man Sågs han i höjden sväfva ofvan hjälmarne, Tills bäfvande jag honom ändtligt återfick. Emellertid blef detta för Atriderne En sporre blott att hastigare föra ut Det dåd, som kanske länge ren de öfverlagt.
Aflecht han, som främst i striden Slöt vid Revolaks sin bana, Talte muntert: "Skål för Klingspor! Bröder, han har ändrat vana; Lustigt skall det bli att skåda Hur han lyfter nu sin panna; Sen han trafvat genom landet, Har han ändtligt vågat stanna."
Gladt i Frantsila ett jubel Ljöd från Cronstedts lägerställen; Bud om Siikajokis seger Hade hunnit dit om kvällen. Och man drack i spridda gillen För sitt fosterland, det kära, För dess första skymt af lycka, För dess ändtligt frälsta ära. Tvenne tappra veteraner, Öfverstelöjtnanter båda, Gamle Christiernin och Lode, Fick man där tillsamman skåda.
Hot stärker ej den svaga, hennes makt är sorg. TEKMESSA. Min sorg, fast stor, är ringa mot hvad din skall bli. LEIOKRITOS. Din spåkonst skrämmer lika litet som ditt hot. Se detta anlet och bekräfta, hvad jag spått. LEIOKRITOS. Leontes! TEKMESSA. Känner fadren ändtligt nu sin son? LEIOKRITOS. Leontes! TEKMESSA. Ja, det ädla offret nämndes så. LEIOKRITOS. Leontes!
Ack, timligt kval och evigt ve Mot Herrans gåfvor dyra. Förnuft och vilja, kraft och mod, Allt, hvad till lif oss ämnas, Förkväfva de i vinets flod, Tills intet öfrigt lämnas, Tills syn ej ser, ej öra hör, Ej lem har känsla inne Och själen ändtligt döden dör Som hvarje kroppens sinne.
Af skam och förbittring Svor jag och rusade fram nu åt ett håll, nu åt ett annat, Ändtligt fick jag med list en fången och slängde i flocken Honom och slog en annan omkull som en kägla; på en gång Grep jag dem båda igen och agade båda med tung hand.
Kring Golgata breder nu aftonen ut sin stillhet, sin ro och sin frid. Vår Frälsares lidande ändtligt är slut, han kämpat sin smärtfyllda strid. Han druckit den kalk, som hans Fader fyllt i, vår skuld han försonat han köpte oss fri. Han köpte oss fri genom gränslösa kval, som ogärningsman blef han dömd. Hans väg förde ner genom dödsskuggans dal, af Gud han sig trodde förglömd.
RHAISTES. Ändtligt har jag nu På klar och öppen gärning öfverraskat dig, Du dolske räf, som hittills gått i mörker kring Och snappat undersåters hjärtan från vår kung. Nu är du fången på ditt dåd, ditt straff beredt. Så gripen honom, I, min konungs trogne män, Ty han är den, som skickat ynglingen, hans son, Att vidt kring detta Salamis med hejdlöst trots Predika krig och uppror.
För er skull flydde jag från hemmets stränder, Min barndoms lugna dal; Förlefde långa år i fjärran länder Med minnen och med kval; Fick kraft, fick vilja dock af mina strider, Blef man, bröt hinder, grånade omsider Och hemkom ändtligt pröfvad, trumpen, tvär, Halft mänskohatare, helt millionär. Nu är jag här, har bott här länge redan, Har önskningar, har medel, vill och kan; Men pass!
Dagens Ord
Andra Tittar