United States or Canada ? Vote for the TOP Country of the Week !


De långa fransarne dolde under sin vackra skugga ögats kalla, kloka blick och gaf hennes utseende ett sken af blyghet. Och han! med af ungdomlig hänförelse strålande blickar beundrade han den unga flickan, sin nyförvärfvade brud, sin vackra nya leksak, den svällande frukt, som han blott behöfde sträcka ut handen för att plocka. Deras blickar möttes ändtligen.

Har jag ej skatter nog i mina händer, Min stämda lyra och min glada sång? Har jag ej språk, som talar till en annan, Om än bland söderns nakna barn jag gick: Det friska lugnet den ljusa pannan Och kärlek i det fria ögats blick? Hvad jag är säll! I tusen former dansar Det sköna idealet kring min stig, Och äran står vid vägens slut med kransar Och vinkar leende och kallar mig.

Lugnet störes, glädjen smittas, Inga fröjder lyda valet, Och i ögats spegel hittas, Mellan hopp och löjen, kvalet. Ren släckt är lampan i min flickas kammar, Ett blekrödt månsken blott rutan flammar, Och genom slöjan, fäst för den, jag ser Den skönas bild ej mer.

En tår, vid Gud, som i ert öga sitter Och faller ner och följs af en kamrat; Bekänn det bara, nu är onkel flat. v. En tår? Hvar tror du dig en sådan finna? JULIA. Nej, blygs ej för den mer, låt den rinna. Ni är skön i ålderdomens dag, När hjärtat speglas i hvart anletsdrag, När ögats kyla smälter bort i tåren, När den är sjuk, er blick, när den har våren. v. DANN. Håll munnen, unge, nu!

Glädjen är som lifvet, Lifvet åter som en flyktig vår. Älska, njut och låga, sköna blomma, Vecklad ut i fägring mer och mer! Innan hösten en ängel komma; Som dig bryter och åt himlen ger. Allt är godt, hvad jag vill göra, Allt är lätt, hvad jag begär, Alla hviska i mitt öra, Huru skön jag är. En berömmer ögats låga, Växten en, en annan hyn; Får jag ej min spegel fråga Eller tro min syn?

Detta har den skälmska gossen Lyssnat till i närmsta buske, Och han springer fram till henne, Just den sökte, just den funne. Men han kysste hennes läppar: "Nu tog rosen läppens rodnad!" Och han smög sin kind till hennes: "Nu tog molnet kindens purpur!" Och han såg i hennes öga: "Nu tog stjärnan ögats klarhet!"

Vali är gammal, ögats glans är slocknad, kindens rosor äro fallna bort. Vali har känt glädje: hon ägde en dotter. Fyra månhvarf gammal trolofvades hon åt Mustapha Pascha, den gamle blodätarn. Fem månhvarf gammal vissnade den späda knoppen. Modren prisade Allahs nåd. Vali egde en fågel i bur: den sjöng och tröstade hennes hjerta. Men hon förstod tvång och fängelse!

Friggas hjärta mig lockar, Röjdt i tårade ögats dagg. O, hur ringa för mig vore en gränslös värld, Med dess solar af guld, med dess demanters sken, Mot den värld, jag med henne Hänryckt gömmer i sluten famn! Hvad af stoftet hon länt, hvad hon af himlen har, Kan jag skilja det mer, än vår sommarsky Hvad blott aftonen målar Eller morgonens blomsterhand?

Min herre, här lefver en sekt af gudaktiga, tysta, hemska varelser, som räkna det för sin seger att förkasta jordlifvets fröjder och som betalat, hvad de anse för sin högre skatt, med kindernas daggfärg och ögats eld. Hvilket ombyte att från mina friska, glada blommor se ut dem!

Purpur hennes kinder målar, Men i ögats himmel strålar, Stjärnlikt klar, en tår: Är det sällhet, är det smärta? Lyssna! Vid gemålens hjärta Nu hans fråga Hon besvara får. "Seidis himmel!" hon talar, "Från min hembygds sälla dalar Jag ett minne har Af en flicka, min väninna, Född att dyrkas och försvinna; Serviens tjusning , hon kallad var.