United States or Nicaragua ? Vote for the TOP Country of the Week !
Träskedar och fällknifvar sitta instuckna emellan väggarnes timmerstockar; några kaffekoppar och tallrikar sällskapa kaffeqvarnen på en sidohylla. Här fans inga dylika pauluner och ingen gut heller. Vi hade ej legat länge förrän den säng i hvilken kandidaten tältade betedde sig som om han varit stupfull eller vådligt sällhetsdrucken. »Är Tjäderska pulvret magtlöst, kamrat?»
Och vänd till modern fortsatte han: »Hvad menar du om att låta hissa oss ner till Pelikanen?» Modern sade aldrig nej. Hon hade en alltför stor svaghet för dessa små källarmiddagar på två-man-hand. Hon var så stolt öfver att få gå ut i sällskap med sonen och bli behandlad alldeles som en kamrat. De betalte alltid hvar för sig.
Det var en gubbe, känd sen åttiåtta; Nu var han stel i armen utan måtta Och kunde föga mer en hvirfvel slå; Men fast han sällan släpptes till paraden, Stod han, där blod det gällde, med i raden. Till honom talte generalen så: "Kamrat, får du då aldrig nog af slagen? Finns ingen yngre här till hands än du? Här har du stått och styfnat hela dagen, Hur vill du röra dina pinnar nu?"
Eget är också att fruntimren icke visa sig gunstiga mot oskulder. Hur gick det nu till? På vanligaste sättet. En äldre kamrat föregick vid badning med exemplet och de yngre följde.
Denne man har nu blivit min ende kamrat, och hans olycksöde kommer mig att lida dubbelt, i det jag ikläder mig hans kval. Jag gör det på trots, men hämtar ock därur en erfarenhet av stort värde.
Det var alldeles som om hon nu hade funnit en ny vän och kamrat. "Det går öfver redan," sade hon sakta, fastän hon ännu inte egde kraft att höja ögonlocken. "Hvarför lydde ni inte mig?" förebrådde henne Nymark. "Banna mig inte; jag är frisk nu igen." "Men ni får inte dansa ett steg nu mer." "Jag måste väl vara lydig." Alma förmådde nu resa sig upp och lutade sig mot soffkarmen.
»Vad i hela friden är det med dig?» frågade min kamrat Freedlund, när jag på morgonen, mer än vanligt blek och glåmig infann mig på redaktionen av den tidskrift för den amerikanska ungdomens förädlande som vi båda gåvo ut. »Jag mår som en hund, så jag skall gå upp till en läkare», svarade jag.
Det är Jenny, den markattan, som stält till alltsammans, sade hon uppbragt. Hon har sqvallrat om saken för „pappa och mamma“, och nu ha dessa hotat taga bort henne ur skolan, såvida ej en så farlig kamrat, som Hanna, blefve relegerad.
Behövs icke, sade Göran, som nu framträdde. Jag ansvarar för gossen... han är min kamrat... vi äro djäknar från Växjo... Tyst, Göran! ropade Adolf. Behöver du avlägga räkenskap för min person inför det där gemena patrasket? Patrask! utbrast nordstjärnekandidaten Brackander förbittrad. Skäms du icke, du lille slyngel? Vågar du kalla oss patrask? Jag skall lära dig...
Men de öfriga, med Alma och Bertha i spetsen, tågade, ifriga, varma och fulla af stridslust, att bryta en lans för sin vän och kamrat. Lättrörda, små insjövågor! tänkte Verna Sommar, när hon såg dem
Dagens Ord
Andra Tittar