United States or Kiribati ? Vote for the TOP Country of the Week !
»Moster Beate» var för dem båda personifikationen af all kälkborgerlighet. Men William grundade ständigt på hvad orsaken kunde vara till hennes kyla. »Har du aldrig känt något begär efter mig som man?» frågade han en gång. »Nej.» Han var öfvertygad om att hon ljög.
Hvarför berättade jag egentligen det där? utbrast han plötsligt, uppvaknande ur sin tankspriddhet. Min hastigt påkomna kyla tycktes ha sysselsatt honom. Emellertid berättade han vidare, i trött ton, liksom på dagsverke. Som helt ung student hade Ivar Mörcke beundrat den gamle öfverliggaren.
Vaggad blidt af morgontfläkten, Grönskar nu på åkern sådden, Och i hvita vinterdräkten Springer haren öfver brodden Gömd bland buskar under granen, Spänner jägarn sakta hanen. Sparsamt närd af lundens kyla, Tindrar där en sjunken drifva, Medan ljusa björkar skyla Källans sorl och tufvans vifva, Och den nyss uppväckte Näcken Rör sin silfversträng i bäcken.
Hon trädde med viktig min rödt garn genom ögat på en tappisserinål. "Sen, si ni kom de riktigt underliga. Att jag kan sy så här grant." Bara några stygn sydde hon, men det väckte tillbörlig respekt hos syskonen. Maglena sprang opp, stoppade in garnet och tog en riktig åkarbrasa, ty platsen ute i snön i flera graders kyla, var inte den lämpligaste till syskola.
Det var, som om piskor vinit, som om hovar slagit gnistor ur stenbundna vägar, som om jag känt nattluften kyla mitt brännande huvud. Jag skrev och skrev. Och jag kom ihåg, hur jag åkt som en rasande, i tanke att mitt barn var dött. Men jag tänkte icke längre på mitt barn.
Påtagligen är just detta afsigten i mången trollsång. När det t. ex. i "eldens ord" en hel lång versserie igenom talas om rimfrost, köld och is, så flägtar från orden likasom kyla på den sjuke och den, om ock endast andliga förnimmelsen häraf afsvalar äfven kroppen.
Han skulle icke komma mer så regelbundet som förr, hon skulle icke ha den glädjen att se honom dag efter dag, att känna hur hon vann honom steg för steg, hur hans kyla smälte och hans skygghet försvann.
Men hon log mot honom. Han var henne kär, och hon visste, att hon nu skulle stöta honom bort med sina egna händer. Några ögonblick till blott några ögonblick att vara lycklig. Och när hon log, hviskade han frågan ännu en gång, i det han drog henne till sig. Det var, som om han skurit i hennes hjärta med långsamma knifdrag Skilsmässa kyla Men det måste komma. Du vill icke?
Riddaren vaknade smärtsamt ur sin halvslummer; hans vilja var underdånig Sorgbarns; han måste lyda. Detta gjorde Sorgbarn, ty det var redan långt förbi midnatt, och den hemliga kraften, genom vilken Sorgbarns själ rådde över riddarens, började slappas. Det kände gossen av kyla och matthet i sina lemmar. Moder, sade han till Singoalla, kom! Jag är matt och fryser. Vi måste skynda.
En tår, vid Gud, som i ert öga sitter Och faller ner och följs af en kamrat; Bekänn det bara, nu är onkel flat. v. En tår? Hvar tror du dig en sådan finna? JULIA. Nej, blygs ej för den mer, låt den få rinna. Ni är så skön i ålderdomens dag, När hjärtat speglas i hvart anletsdrag, När ögats kyla smälter bort i tåren, När den är sjuk, er blick, när den har våren. v. DANN. Håll munnen, unge, nu!