United States or French Southern Territories ? Vote for the TOP Country of the Week !


sjunde dagen sade de till Simsons hustru: »Locka din man till att säga oss lösningen gåtan; eljest skola vi bränna upp dig och din faders hus i eld.

Ja, jag skall göra dess furstar druckna, ock dess visa män, dess ståthållare, dess landshövdingar och dess hjältar, och de skola somna in i en evig sömn, ur vilken de aldrig skola uppvakna, säger konungen, han vilkens namn är HERREN Sebaot. säger HERREN Sebaot: Det vida Babels murar skola i grund omstörtas, och dess höga portar skola brännas upp i eld.

Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig människor. Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig furstar. Alla hedningar omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem. De omringa mig, ja, de omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem. De omringa mig såsom bin, men de slockna såsom eld i törne; i HERRENS namn skall jag förgöra dem.

Han var lång och mager med lingult, slätkammadt hår, blekt helskägg och vattenblå ögon, klar färglös hy och en stämma utan klang. Hans väsen gaf ett obestämdt intryck af halfsläckt eld, och den religion han förkunnade med sin lågmälta röst liksom darrande af inre rörelse, var af helt annan art än prostens högljudda och torra utläggningar öfver dagens läxa.

Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de. Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig. skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, skola vi åkalla ditt namn. HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, att vi varda frälsta. För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

När han nu detta ser i den åter klarnade vågen, längre han härdar ej ut; lik rimfrost, mötande solens värmande sken, eller lik det gula vaxet, som sakta smälter vid lindrig eld, tynar han bort i sin kärlek. Eko, den föraktade, sörjer honom dock.

Men om I icke hören mitt bud att helga sabbaten och att icke bära någon börda in genom Jerusalems portar sabbatsdagen, skall jag tända eld dess portar, och elden skall förtära Jerusalems palatser och skall icke kunna utsläckas.

Slutligen yttrade han halvhögt: Diamanter? Ja, just diamanter, min herre! Ha ... ha ... du tror kanske, att flinta duger, du? Nenej men. Att slå eld med, likasom i ett gevärslås, det går flinta an till, men se, den som vill skära glas, min herre, han måste ha diamant! Hennes ögon öppnade sig och glimmade vid dessa ord liksom av en medfödd, hög självkänsla.

var min hälsning gubben såg Förvånad upp från noten. En glans uti hans öga låg, Som om han stått för roten: "Jo, därom kan jag ge besked; Om herrn vill, ty jag var med." Jag satte mig sängens halm, Han började berätta Om Dunekers eld, om kapten Malm, Om mången bragd för detta; Hans blick blef ljus, hans panna klar, Jag glömmer ej, hur skön han var.

Jo, du var prinsessan och jag prinsen, och Jaska var hästen, som vi flydde bort med från det förtrollade slottet. Vedstapeln nere vid snickarverksta'n, ja. Och din mor var draken. Som spruta' eld. Och min far var konungen... Och skulle vi gifta oss och hela konungariket. Nej du, bara halfva. Och nu har herr Atte Ja, kalla mig , det låter trefligare.