United States or Christmas Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Min herre, här lefver en sekt af gudaktiga, tysta, hemska varelser, som räkna det för sin seger att förkasta jordlifvets fröjder och som betalat, hvad de anse för sin högre skatt, med kindernas daggfärg och ögats eld. Hvilket ombyte att från mina friska, glada blommor se ut på dem!
Lätt på de rodnande kindernas glans och den yppiga växten Kände han henne igen bland många, som Petrus förutsagt, Och han förnöjde sitt sinne, betraktande henne med undran.
Leende strålar åter Mot mig din hulda blick som en klarnad majsol, Och på de blida kindernas värma svälla Rosor och liljor igen. Och alla löjen, alla de små kariter, Som skrämda flögo unnan den kulnes spira, Församlas åter, än kring din ljusa panna, Än kring din yppiga mun.
Halvdagern utraderade allt rått i flickans ansikte och under det blonda pannhåret lyste de stora ögonen, och de bleka kindernas ovaler blevo ganska nära skönhetstypen sådan målaren drömt sig. Han satte sig mitt emot henne, betraktade henne, föll på knä, talade poesiens luftiga ord, beundrade och bad. Allt utom det sista! Som du ger andra! Vem har sagt det? Det gör ni alla!
Det låg der, icke mer så blekt som förut, icke i orolig, qvidande sömn, det sof lugnt, och kindernas färg hade af sömnen blifvit purpurröd. Kajsa satte sig vid bädden. Hon blygdes. Hvad hade hon egentligen att klaga öfver? Han hade ju intet ondt gjort. Kanske hade han inga penningar, lönen var må hända innestående. Eller han hade kanske hyrt dem ett kök i staden kanske köpt bohag och kärl dertill.
Halvdagern utraderade allt rått i flickans ansikte och under det blonda pannhåret lyste de stora ögonen, och de bleka kindernas ovaler blevo ganska nära skönhetstypen sådan målaren drömt sig. Han satte sig mitt emot henne, betraktade henne, föll på knä, talade poesiens luftiga ord, beundrade och bad. Allt utom det sista! Som du ger andra! Vem har sagt det? Det gör ni alla!
Men då i stugan du trädt och de öfriga skyttarna samlas, Spanar du tigande opp med din blick den förståndiga Hedda. Lätt på de rodnande kindernas glans och den dråpliga växten Känner du henne igen, om hon sute bland hundrade pigor. Om hon behagar dig då, det jag tror du skall finna besannadt, Kan du ock växla ett skämt eller språka förtroligt med flickan.
Hans lemmar tecknades ännu av en härlig mannakraft, men kindernas linjer voro fördjupade av åren och vad som tydligast röjde den överskridna medelåldern, men tillika gav ett märkvärdigt uttryck åt hans anlete valken under ögonbrynens yttre bågdel framträdde ovanligt bred och lade ett drag av kraft emellan pannans allvar och det nästan svärmiska i blicken.
Men kindernas rodnad hade flytt och ögonens glans likaså. Vacker var hon i alla fall, så tilldragande i all sin apati att hon nu, jämförd med de bilder jag bevarade i mitt minne, måhända föreföll mig mera sympatisk än någonsin förut.