United States or Bolivia ? Vote for the TOP Country of the Week !


"Eros, stygga gosse", sade Pallas, "För din lust att alla hjärtan såra Borde du förvandlas till ett rofdjur, Till en gam med krökta klor och vingar, Att förgäfves jaga fågelskaran." Eros log och sade blott: "Försök det! Sen till gam du Amor har förvandlat, Vilja alla fåglar sönderrifvas." Lycka, leende gudinna, Född att göra stunden ljuf, Ej som jordens härskarinna Af min lyra hälsas du.

Har jag ej skatter nog i mina händer, Min stämda lyra och min glada sång? Har jag ej språk, som talar till en annan, Om än bland söderns nakna barn jag gick: Det friska lugnet den ljusa pannan Och kärlek i det fria ögats blick? Hvad jag är säll! I tusen former dansar Det sköna idealet kring min stig, Och äran står vid vägens slut med kransar Och vinkar leende och kallar mig.

I bakgrunden hänger en målning: Kristus som Orfeus, med frygisk mössa och lyra armen, spelande, medan lejon och tigrar vila vid hans fot och brokiga fåglar lyssna i trädet, varunder han sitter. grekiska språket bildas ordet Fisk av begynnelsebokstäverna till de särskilda orden i formeln: Jesus Kristus Guds Son Frälsare.

Du, som lyssnat min lyra, Sök ej skaldens höga yra I dess toners gång; Tänk blott vänligt vid min saga Att en systers sorg förjaga Sjöng en flicka En oskyldig sång! hon läste sin dikt med bäfvande stämma i början, Blyg och försagd, nu skyndande, nu lätt hämtande andan, Tills för sagan hon glömde sig själf, och rösten, en flöjtton Liknande, fyllig och vek, den milda berättelsen frambar.

Här gick han nu och tänkte fosterlandet, som i afskedets stund blef honom dubbelt kärare, men framför allt sin flicka och den ljufva förbindelse, hvaråt han måst säga farväl. Regnet föll ned i strömmar och utplånade hennes namn, som han ritade i sanden. Allt detta jemte vågornas eviga brus stämmer hans lyra till ett synnerligen rent och varmt vemod.

Muntert skämtande, infinner han sig sjelf eller åtminstone hans lyra vid deras bröllop. Om det för sig går andra trakter, sänder han dem lyckönskningsverser med posten, äfven om han sjelf ej är glad. Vid deras förluster af anhöriga sjunger han ett vänskapens och tröstens ord. Rörande är en »Sorgesuck och trösttal», som han affattat till handelsman Andersens små barn.

Om han nu icke låge dränkt i Ålands hav eller spetsad en gärdsgårdsstör i Sankt Mårtens, skulle han dansa ett varv omkring med er... här ungefärg... Vid dessa ord fattade kvartermästaren med båda händerna en tung ekstubbe slungade den lätt som en boll mot taket och tog fatt den som lyra. , , menade gumman, i det hon förskräckt drog sig undan, låt det där vara ogjort!

En graf du blott mig unne, där din källa gråter Och där din poppel gror. får jag drömma vid din lugna barm och njuta Din trogna hägnad än Och lefva i de blommor, ur min aska skjuta, Ett oskuldslif igen. För det ädla, bröder, skall min lyra stämmas. Hur det ädla segrar, fast dess framsteg hämmas, Hur det trotsar ondskan, hur det kufvar makter, Läre du världen, min heliga sång!

"Och därför, gode broder", tillägger han, "anser jag mig icke vara mindre varm för mitt fäderneslands intressen, jag vill blott icke direkt gripa uti dem, utan söka efter mitt mått befrämja dem genom att troget verka inom det lilla område, där jag arbetar". Också är det ett eget sammanträffande, att 1863, samma år som med landtdagarnes återinkallande det politiska lifvet tog sin början i Finland, Runeberg drabbades af det slaganfall, som för alltid förstummade hans lyra.

Men när han gått med detta i tio års tid, började hans lyra bli ostämd, utsatt som den var för temperatur- och vindväxlingar av alla slag, och han undgick icke det öde som drabbar alla stora förmågor, nämligen att bli utsatt för löjet.