United States or Saint Helena, Ascension, and Tristan da Cunha ? Vote for the TOP Country of the Week !
Alltmer Förljummas känslan för en högre ordning, Den ringes lust att smälta i det stora. Man lär sig tala om ett mänskovärde, Som är ett annat än en mänsklig lydnad För maktens bud. Enhvar vill se sig som en medelpunkt, Kring hvilken nejders, staters välfärd hvälfves. Bekänn det, ni är ung och general"
Bekänn blott nu, Den där gör inga svårigheter, du. Om han ej jäfvar Allt, hvad i världen nämns reson, Kan fröken vara lugn för hans person Och du få slippa bruka dina näfvar. Men nu är konsten den att vara snar. Hur länge kan det räcka, förrn du ställer I ordning allt och far Och är tillbaka åter? Kanske par, Tre, fyra timmar, hur? TRYGG. Å, stickor heller! Det går väl af med en, ifall det gäller.
Men jag fick inte veta hvarför, huru jag än frågade." Alma skrattade, en smula förlägen. "Bekänn nu, var du den gången bara svartsjuk på samhället?" "Nej, det var någonting annat." "Hvad då?" "Barnsligheter. Ingenting alls." "Vet du, det plågade mig länge. Jag hade svårt att få det ur mina tankar." "Och du sade ingenting. Älskade John!" "Då du var så der sluten, blef jag det också.
Här flög kring furstens läpp ett mildradt löje "Bekänn det, äfven ni har tyckt nån gång Er stor, odödligt stor, har drömt kanske Om intet mindre än att se en dag På edra skuldror Rysslands öde hvila. Hvad kan det ringa, en parad som nu, Ett stycke lumpen exercis betyda För den, som drömmer så om stora segrar!" Han slöt.
RHAISTES. Helt nyss du skilt dig från din son och kommit hit Och skulle icke veta, hvar han döljer sig! Nej, hit han sändt dig endast som ett förebud, Att tubba folkets sinnen och att spana ut Det rätta ögonblicket för hans landning här. Bekänn blott allt, ett bättre råd kan jag ej ge. TEKMESSA. I sanning, vist han handlat för sitt ändamål, Om till kunskaparinna, han sig valt en blind.
Då sade Josua till Akan: »Min son, giv ära åt HERREN, Israels Gud, och bekänn, honom till pris: säg mig vad du gjort och dölj intet för mig.» Akan svarade Josua och sade: »Det är sant, jag har syndat mot HERREN, Israels Gud, ty så har jag gjort: jag såg ibland bytet en dyrbar mantel från Sinear och två hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick begärelse och tog det; se, det är gömt i jorden, i mitten av mitt tält, och silvret underst.» Då sände Josua några män dit för att se efter, och de skyndade till tältet; och de funno det gömt där i hans tält, och silvret underst.
Dyre, kom, kom snart! JULIA. Du var förstämd helt visst, när nyss du kom; Låt bli att neka det, bekänn det bara. FRANK. Tyst, Julia, tala icke mer därom! JULIA. Hur vill jag annars väl förklara Den kalla, obekanta blick, du gaf Till svar på min? FRANK. Den vet jag ej utaf. Kall kunde den ej gärna vara, Då hjärtat brann JULIA. Jo, pytt! FRANK. Jo, ganska sant.
"Nu, min vän", hon sade, "lämna genast, Hvad ni haft för händer; jag vill ensam Äga er för dessa tvenne dagar." Och tillika, med en blick på grefven, Föll hon in och log: "Bekänn det bara, Var det mödan värdt att lämna vagnen? Icke sant, en täck blondin, min grefve?"
JULIA. Af hjärtat gärna, jag har sagt det ju, Allenast onkel icke vill studera Så misstänksamt min minsta min alltjämt. v. DANN. Du yrar, vet du ej att tåla skämt? JULIA. Ja, blott däri ej ligger något mera. Ni gaf mig ögon, som så när mig skrämt. v. DANN. Hvem, jag? Bekänn det, att på allt du hittar. JULIA. Ja, onkel är förskräcklig, när ni tittar. v. DANN. Du sett i syne nu, det är bestämdt.
O! finge jag byta fast tusende svärd emot din hand! Hurra för fröjd och död! KÖR Hurra för fröjd och död! Hvart skall du, Daniel Hjort? DANIEL HJORT. Hvad rör det er? Förrädare! Se hur han bleknar vid det namnet, vänner! DANIEL HJORT. Bort till murarne förr'n hertigen är här! OLOF KLAESSON. Bekänn, din skurk! DANIEL HJORT. Bevis! Emot min oskuld återstudsar uti er egen hals det namnet: skurk!