United States or Bahrain ? Vote for the TOP Country of the Week !
Målfyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi, Och utan prut blef han rekryt vid Dunekers kompani. Nu skulle Dufva få sig pli och läras exercis, Det var en lust att se därpå, det gick på eget vis. Korpralen skrek och skrattade, och skrattade och skrek, Men hans rekryt förblef sig lik vid allvar som vid lek.
Såsom vanligen händer dylika rådsherrar, stannade man vid ett beslut helt olika det, hvartill öfverläggningen tycktes leda, och då förtrytelsen, stoltheten och hämndkänslan just höllo på att få exercisen börjad ånyo, var det en på orten allmänt känd, året förut med hela sitt anhang gripen, af gossarna under namn af Svarta Gustaf beundrad röfvare, hvars minne tillvägabragte något helt annat än en exercis.
Med den häftighet, som åtföljer inspirationen, och inspirerad var de nya ordningsmännernas ifver för nejdens säkerhet och fridstörarenas utrotande glömde man hämnd och exercis och hastade fram mot röfvartruppen för att gripa hvemhelst man öfverkom. Det var dock ingalunda så lätt verkställdt som ärnadt, och man såg sig snart tvungen att taga förståndet med i leken.
Så blef Sven Dufvas exercis beryktad vidt omkring, Enhvar, befäl och manskap, log åt detta underting; Men han gick trygg sin jämna gång, var tålig som förut Och väntade på bättre tid, och så bröt kriget ut. Nu skulle truppen bryta opp, då blef o fråga ställdt, Om Dufva kunde anses klok och tagas med i fält.
Än mer, hans svängning till reträtt gick ock besatt på sned, Ty långt ifrån att dra sig bort, bröt han på spången ned. Där stod han axelbred och styf, helt lugn på gammalt vis, Beredd att lära hvem som helst sin bästa exercis. Det dröjde heller länge ej, förrn han den visa fick, Ty bron sågs fylld med fiender i samma ögonblick.
De äldre fortsatte sin exercis; de yngre hade efter flykten samlat sig i ett aflägset hörn af ängen och syntes rådslå. Men utan tvifvel var, såsom redan antogs, denna gossarnas söndring inledd af ödet, som denna gång ville göra väsende af deras fönsterinsättnings-högtid och sammanknyta deras lek med verkligheten, och detta på ett rätt allvarsamt sätt.
Gud nåde den, som var trög på fot, Så snart löjtnanten ropat: "Hurra, mina män, framåt!" Så lärde han in på eget vis Sin lilla käcka hop, Fördrog ej trassel och exercis: "Tätt efter i fjäten, gossar", Det var hans kommandorop. Och framåt såg han, han såg sig ej om, Når så mot faran det bar. Hur tätt i spåren hans skara kom, Det brukte han sällan varsna, Förrn midt i striden han var.
Här flög kring furstens läpp ett mildradt löje "Bekänn det, äfven ni har tyckt nån gång Er stor, odödligt stor, har drömt kanske Om intet mindre än att se en dag På edra skuldror Rysslands öde hvila. Hvad kan det ringa, en parad som nu, Ett stycke lumpen exercis betyda För den, som drömmer så om stora segrar!" Han slöt.
Mer Fick han ej tala; med sitt höjda finger Bjöd fursten tystnad och begynte själf: "Ni manövrerar alla dagar nu, Tills edra veteraner glömt Turkiet Och alla yngre lärt sin exercis. Kutusoff, edra tjänster glömmas icke, Men stränghet, regel, disciplin bör finnas; Man älskar ej att se en soldatesk, Som minnes annat än sin plikt för stunden.