United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Elegant och parfymerad, nätt som en fröken, glad och lustig. Men fattig, kan jag tro, nu är han rik, men glad är han inte. Hvad tusan! Är han rik, då hade han skulder som en löjtnant, och björnar ett helt kompani. Rik? Gift således? Enkling, herr löjtnant, gifte sig till pengar. Åhå, jag förstår, gjorde som jag. Med en ryska också, eller hur?
Först då, när fiendens hop han nått Och börjat hugga och slå, Då såg han efter, hur flinkt de gått, Hans kära vasagossar, Hur nära de voro uppå. Och hände då, att han kring sig fann Sin hela kompani, Då var allt präktigt, då ropte han: "Hurra, det var flink manöver, Nu äro vi herrar, vi."
Nå så köp ett par dussin mössor! Men gå först till fru Lorentz och beställ frukost. Förstår Hagberg sig på det? Åja, så där! Löskokta ägg, kräftor, pannkakor, öl och brännvin. Är det klart? Höger om marsch! Underligt var det, men nog var nittonde kompaniet fulltaligt i torget om söndagsmorgonen. Efter frukosten beredde chefen sitt kompani en överraskning.
Han ansåg sig nämligen vara lömskt enleverad av tåget och Olsson i kompani, och icke utan visst fog för ett skadeersättningsanspråk, varför han naturligtvis helt tvärt vägrade att lämna ifrån sig ett öre.
Säkert är, att han redan nu fick syn på det patriarkaliska draget hos indelningsverkets officerare, som voro samma krutgubbar i fält med sitt kompani som på bostället bland sitt arbetsfolk; redan i romanfragmenten från 1808 års krig i Helsingfors Morgonblad 1836 har Runeberg en dylik skildring.
Men kristendomen behöfver inte med nödvändighet fattas som »religiositet». Det är likgiltigt, inskärper Tandrup, om man har nio delar tro och en del vilja eller tvärtom, ty i grund och botten äro vilja och tro samma sak. »Att tro», säger i Det gamle Hus andeskådaren Baeklund, »är att gå i kompani med andra för att tillsammans med dem skapa den vilja till det goda, som man inte är stark nog att skapa ensam.
Korten voro för honom trupper, en batalj kunde han kalla en process och en process åter en robbert; han spelte ut ett kompani, ryckte fram med en trumf och gick i elden med sitt memorial.
"Primo", började han, "ängstvisten med" "Gå förbi, gå förbi", ropade öfversten, "det är ett uselt kompani och skall springa vid första salfvan." "Sekundo, konceptinlaga emot etc. etc. beträffande olaga skallgång etc. etc." "Läs opp den; har ni kunnat få någonting af den saken, min kära Gåsevinge?"
Korporal Brant såg fundersam ut, stoppade sin pipa och sade slutligen: Med anledning av vad vi i dag hört, kom jag, såsom ofta sker, att tänka på min salig vän Stål, din far och min gamle krigskamrat, käre Sven. Stål tjänte liksom jag vid Albo kompani; han var flygelman, ty han höll sina sex fot och sex tum, likasom du, Sven, och jag var hans nästa man i ledet.
Målfyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi, Och utan prut blef han rekryt vid Dunekers kompani. Nu skulle Dufva få sig pli och läras exercis, Det var en lust att se därpå, det gick på eget vis. Korpralen skrek och skrattade, och skrattade och skrek, Men hans rekryt förblef sig lik vid allvar som vid lek.