United States or Dominica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nyss på orderna vi läste, Hur, liksom att föra ordet, En granat kom in och fräste Mellan herrarne kring bordet. Munter, van att röra bränder, Spottade i styfva händer Och fick gynnarn öfver nacken, Flink att skynda ut på backen. Dörren hann han, klippte sedan Genom farstun ut i rycken, Stod så när på trappan redan, När granaten sprang i stycken. Det var Munters bragd den dagen.
Men hvem bad onkel skryta hela dagen Med er fullkomlighet, min vän? v. Se så, gå, ställ din vagn i skick, var flink! TRYGG. Allt skall bli färdigt, herre, i en blink. v. O Gud, nu far den gamla björnen Med uppdrag, sådant onkel nyss det gaf. Det blir bestämdt spektakel af. Ack, konstens väg är full af törnen. Skall Axel kommenderas som en slaf? Hvad är att göras? v.
Der var rättskunniga herrar från stan, allting skrefs upp och ordnades, och från den stund började det gå bakut här på gården! Så fick jag se dig i stan, den gången för längesen! Jag trodde då att det kunde komma någonting gladt också i mitt lif. Du var så ung, bara tjugo år, och jag hade då ren blifvit nära fyratio. Du var så nätt i ögonen och så flink och glad.
Ja, sa han, nätt och godt ser hon ut och sjunger och spelar bra, både fortepiano och orgel, och är flink i sina händer och är inte rädd att ta i. Men hon törs inte tänka själf: då skulle hon känna sig som ett får på blankis. De ha alltid inpräntat hos henne hvad hon får tro och tänka, och hon har hela sitt lif gått och sagt efter andras tankar.
Då höjde löjtnanten ännu sin arm, Där på blodiga sanden han satt, Hans anlet sken, hans sårade barm Steg högt i dödsminuten, Han svängde sin slitna hatt: "Och föllo de alla för ädla sår, Förrn någon dem sprang förbi, Och voro de främst i sin löjtnants spår, Hurra, det var flink manöver, Nu dö vi som herrar, vi!"
Hon var hvad man kunde kalla »en diskblomma röd och fager». Inte vacker, nej gudbevars, men sådan som kunder tycka om. Och så var hon glad, sjöng alltid och trallade, och var flink i vändningarne. Det gick undan för henne. En dålig karaktär och ett godt hjerta. Modern var krasslig. Hon arbetade och slet.
Här får korpen stek, Det här blir en fördärfvadt rolig lek." Han kände hvarje man i bataljonen Till namnet icke blott, men till personen, Gaf akt, så långt han såg, på en och hvar Och hade ord för alla som en far: "Rätt så, Karl Hurtig, det var träff, det skottet, Nu puffar aldrig mera den, som fått'et. Bra, korpral Flink, du skjuter som i fjol! Aj se, för tusan, där föll Per Pistol!
Då var hon nitton år, såg ut som »folket gör mest», var flink och dugtig; det var ingen af tjenstepigorna, som gjorde de grofva sysslorna uppe på herrgården så bra som hon. Han var skomakare till yrket. Hade varit spelman och fuskat med sådant der, men det fick han lägga bort. Kajsa tålde inte musikantlifvet. Hon tyckte mer om skomakareyrket. Isynnerhet som han var den ende på hela Drumsö.
Gumman trippade före på den kala gångstigen över barr och rötter, och när Carlsson, som gick efter, såg hennes skosulor vika sig med smidiga steg och försvinna under klädningsfållen, erinrade han sig därvid, att han i går tyckte henne vara äldre. Moster är rektigt flink att spassera, fann sig Carlsson uppmanad att lufta sina vårkänslor.
Hellre fattigdomen i egen stuga än rikedomen under andras tak; hellre egen hålkaka än främmande hvetebulle! Och för öfrigt, fattiga behöfde de ju icke bli. Hon kunde arbeta som hjelphustru. Han var en flink arbetare, slarfvet och drickandet skulle väl upphöra, när han kom under hennes inflytande. Bara de en gång blefve gifta, så skulle nog allting blifva bra. Och dervid blef det...