United States or Nauru ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ja, ä' han inte död så ä' han rysligt illa ute, för jag var själv med och begrov honom i lördags. Samtalet slutade plötsligt. Icke underligt. Det är icke underligt om en vattenläkare behandlar sina kunder kallt, om en sjökapten ger någon på båten, om en ättiksfabrikant surt förtjänar sina pengar, om en spetsfabrikant bjuder sina kunder spetsen, om en nålfabrikant blir vass eller uddig,
Han följde Niklasson och den andre smålänningen till dörren, låste ut dem och sade: Sådana kunder betackar jag mig för. Från och med denna dag var hans dörrtröskel ständigt våt. Så fort Niklasson kom på femtio stegs avstånd från den, började hans käkar tugga, och när han gick förbi kaféet med ögon som ljungade av förakt, avlastade han sig resultatet av käkarnas arbete.
Den skrala vinden, som tillika kom från det minst gynnande håll, hotade med alla slags svårigheter, och kaptenen kunde ej se någon möjlighet att, innan dagningen inbröte, ligga så långt ut från kusten, att han ej skulle bli upptäckt af kronans slupar. Han var därför i en viss ifver sina kunder till mötes på däck och hade lämnat i kajutan sitt rykande toddyglas och sin cigarr.
Vi vilja naturligtvis icke skada våra kunder, utan om vi kunna hjälpa mannen utan för stor risk, så göra vi det gärna». Den unge mannen tar saken om hand, och följden visar, att han hade alldeles rätt; kunden blir en af firmans allra bästa kunder, en som icke utan stor svårighet kunde lockas öfver till en annan.
"Stopp, stopp, min gamla vän, eller slår jag presenning för din mun", ropade kaptenen, som vid sin nuvarande lätt rörda stämning fick två stora tårar på kinden, innan han visste ordet af, "ditt mått skall du hafva och det skakadt. Hvarken min patron eller jag skall se våra kunder svälta. Kläm ut ditt glas, gubbe; ingen ängslig på sjön. Gutår!
Mången kväll lade hon sig till vila, sedan hennes sista kopparslant åtgått till dagens behov, men den följande morgonen kom alltid med ny hjälp; någon av hennes kunder visade sig alltid i rättan tid för att hämta sitt "lin" och betala hennes vackra arbete. Under sin fotresa i Montans sällskap hade Sven häftigt insjuknat och kunde slutligen med möda släpa sig fram vid den bekymrade värvarens sida.
Det blev litet tyst först, så att man hörde flugornas dans kring lövruskan i taket och fiskknivens raspande i flunderskinnet. Har du råd med det, du? kom Annas svar i frågform. Ja, visst har jag det, och för resten ska jag säga dig, att när man har har en affär som jag, måste man se sina kunder någon gång, och vad råd beträffar, så inte är jag så barskrapad.
Och juden förtalde följande om Min far var skräddare i Wien, en duglig och ansedd man. Vid vår gata bodde en annan skräddare, en anförvant till oss men en mycket dålig man både som skräddare och människa. Genom konster och knep lockade han till sig våra kunder. Far gjorde slutligen konkurs och dog kort därpå; jag kan säga av smälek. Ty sådana män fanns på den tiden.
Men ett merkantilt sändebud har, som bekant, vänner var han drar fram, och olyckan ville, att Carlcrantz, när han och Stella kom in i matsalen för att få en bit före avresan fann ett bord besatt av några av sina kunder i stan och deras damer.
"Man påstår, att hennes kapten skall känna lukten af land på tre mil, och på två mil nära redan få ondt i hufvudet däraf. Han har ju öppna sjön för sig och ärnar väl aldrig söka hamn, innan han fått råka oss eller någon annan af sina kunder."