United States or Chile ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han tål icke, icke ens han »det förbannade obildade folket». Ja, när mörkret faller , ... Han kommer! Junisolen lyser öfver staden. det stora sandtorget växa präktiga grupper af frodiga kardborrar i blom. Lugn som ett isfält ligger sjön Jyväsjärvi och speglar i sin släta yta den kala stranden. Från fjerran svedjerök, tät, oljig. Det är vindstilla och mattblå himmel.

Vi skola försöka att nytt lif och ny fägring åt dig." Gossen tog en ny större kruka och planterade om pelargonen i god, bördig jord, plockade bort rasket och skar af de torra toppkvistarna och satte den sedan i fönstret inne hos sig. "Nu skola vi se, hvad sol och omvårdnad förmår", sade han och smekte de kala stänglarna. Åh, hvad det kändes godt för den arma, förskjutna blomman.

Men i samma stund i sakta skridning Stötte båten mot en häll, och dunkelt Ofvan hällen skymtade ur töcknet Fram en strand och bjöd den gamle hvila. Opp han steg stranden, såg omkring sig, Kände stället, kände ön i träsket, Där som ung han landat tusen gånger, Och han satte sig kala berget Tankfull ned, och mörker rådde, mulen Var hans själ, och mulen jord och himmel. Men det ringdes samman.

Och längst borta vid andra änden af sjön låg Agreens torp, ett slags gästgifvargård, dit folk färdades till lands och till sjös, ett tillhåll för allt möjligt löst folk. Ofvanför låg det höga, kala Käsimäkiberget, som nu i skymningen sken med sina hvita stenar liksom en kyrkogård.

Jag tänkte för mig själf att jag här hade att göra med en manomanist, en person med en eller annan fix idé, möjligen en rödhårig herre, som ville taga en blodig hämnd en njugg natur genom att göra flest möjligt kala och tänkte, att han skulle komma att ådömas ett mycket svårt straff. Min förvåning blef emellertid gränslös mannen, efter rättegångens slut frikändes.

Tystnad rådde i nejden; jag hörde blott suset af vinden, som och flög med snö genom de kala träden. Jag stannade ovillkorligt en stund gården och vill icke försöka att skildra de känslor, som i denna ödslighet genomströmmade mitt hjärta.

Men han fick inte fram ett ord förrän han stod omsluten af två mycket senfulla kvinnoarmar och med »Fiffens» hand välsignande sin kala hufvudskalleplats. För första gången i sitt lif svimmade han lyckligtvis , att han föll med hufvudet i Evangelinas knä och kroppen i kakelugnsbänken. Ser du, hur han håller af dig, barnet mitt! sa »Fiffen». Han dånade af.

Annars tycker jag mycket om lavendel, som har en gråblå färg och går bättre ihop med rum, där en bor med mindre förmögenhet. Ack, Albert! du skulle se min lilla kammare ... jag har levkojor! Fast, det är sant, du reser bara med till Mariestad, och jag får åka ensam sedan den kala, sandiga kusten mellan Mariestad och Lidköping ... ack, det är den naknaste, fulaste väg!

Vinden spelade som en jättesyrsa i de kala björkarna. Varför dröjde du länge? frågade Abraham. I bönhuset? Du kom en bra stund efter alla de andra. Jag letade efter Gusten, kom det dröjande. Och var det mörkt. Och var det Evelin. Det var mycket en gång. Kom sätter vi oss bänken. Ser du, jag hade tänkt, att vi skulle bo här. Det är ju vår trädgård!

Därefter böjer hon knä under lindens kala grenar och kysser stenen, som bär hennes älsklings namn. Stilla och högtidligt, som om hon beginge en helig handling i många människors åsyn, hänger hon snodden om sin hals, öppnar sin klänning och lägger den heliga jorden vid sitt bröst.