United States or Antigua and Barbuda ? Vote for the TOP Country of the Week !
De sista orden utropade hon med hög röst och ur fjerran svarades "fri, fri", från klippor och hällar, till dess de slutligen, liksom trötta att upprepa orden, småningom upphörde att svara hvarandra, och det sista "fri" bortdog helt sagta susande öfver vattnet.
Lofvad vare Allah och Profeten, jag har dig åter och hvarje sorg är nu som strömolnet der i fjerran". Tre som flyttade till Sverge. Hvem var då "stora Bremer?" Ja, så mycket jag vet om henne, skall jag berätta. Jag såg henne, när jag var liten och följde med stora syster, som gick i pension.
Långt i fjerran stack Gråhara båk ensam upp som en obelisk, kal och grå och enslig. Ogästvänlig och trång syntes klippan nedanför båken, och allt omkring flöt det kalla svarta vattnet som ännu ej var fruset till is. Hvilken vy, dyster och mörk som en sorglig framtid, kall och djup som sjelfva grafven. Han syntes icke.
Åter log hennes öga, och åter framskymtade hennes perlhvita tänder då läpparne åtskildes af ett leende af välbehag, i det hon såg sin bild så nära i vattnet. "Sjöfru du, sjöfru du", ropade hon bort öfver den blånande sjön och från fjerran svarades henne liksom med hotande röst "du, du".
Vi erkänna, att äfven vi hafva svårt att så skiljas från hans bild, men af ett annat skäl. Ty då han hos den store vitterhetstecknaren företrädesvis uppväcker ett romantiskt intresse, ingifver han oss, som ej längre äro belåtna med romantikens obestämda fjerran, ett rent psykologiskt.
Men fjerran männens split och fjerran striden Och hämndens blodbestänkta hamn, Låt oss en högtid fira under tiden För alla känslor utan namn; För känslor hvilka, på sin vilda bana, Lik blommor mannen öfverser, Hvars milda doft han icke mäktar ana, Hvars späda vekhet han beler.
Sök honom som är starkare än sången, ty han är kärleken; starkare än den som vet ord, ty han är ordet". Den gamle gick, och i natt och sorg stadnade Kalmatar, ty hon visste icke hvar hon skulle söka honom som kunde hjelpa. Men ur fjerran hördes en sagta sång, en bön till den högste i himlen.
Dimman, som kom och gick, flyttade sig än åt höger och än åt venster, än skymmande en, än en annan del af nejden, än förvandlande hafvet der det var tätast besatt med klippor till en oändlig vattenyta, än visande sjön bortom båken i hägrande bilder med i fjerran seglande skepp, skutor och båtar, alla upp och ned, med masterna åt sjön och kölarne uppåt skyarne.
Men skumbetäckt bland fjellen brusa Ses, från den vaggan vuxen bort, Med gröna stränder, vågor ljusa, Den unga floden innan kort; Och störtar, tänd af längtan, neder, Det fjerran, rika mål emot, Der Kinnereth i väntan breder Sin vida dal inför hans fot! Hur högt hans blåa vatten hvälfva, Hur stolt sin ban de vidga ut, Och djerft och gladt der skapa sjelfva Ett mäktigt haf åt sig till slut.
Och nu är du på väg till häktet. Der nere i källarn är så svalt, der blir du kanske lugnare. Och i morgon fortsättes resan. Du har god tid att tänka öfver din gerning på färden öfver stepperna till det fjerran Sibirien. Till dess, hvissla och sjung! Hon der i fönstret dör icke deraf! Ack nej! Stackars Katri! Det är ingen dröm. Det är verklighet. Han synes ej mera.
Dagens Ord
Andra Tittar