United States or Eswatini ? Vote for the TOP Country of the Week !


Alla ansikten fingo samma söta, släta prägel. Också i lifvet utplånas individualiteten mer och mer. Vi vänjas från barndomen att vara vänliga mot alla, och resultatet blir en gränslös, leende faddhet. Han sade, att det kan plåga honom, han ser någon, som han håller af, omkring i sällskapslifvet med detta konventionella småleende.

Utan håg att i detalj uttyda vad som hänt mig, återvänder jag till Paris med ett livligt intryck av något underbart. I kaminen bränner jag sådana där kol som man benämner munkskallar för deras runda och släta form. En dag, brasan slocknat innan den var fullt utbränd, petar jag fram ett kolstycke, som visar dragen av en fantastisk figur.

Jag är rädd för snöskya där, i nordväst öfver storfjälle. Men det skall väl inte dra långt om förrän vi upp från ån här och byn, han talade om, Pelle." De gingo fort fram öfver den släta väg, som älfven gick fram öfver isen. Småstintorna hade somnat, åtminstone voro de alldeles tysta. Tysta voro de, som drogo också. Det låg liksom något hotande ängsligt i luften.

I fyra dagar skrev jag hans försvarstal, och sedan lärde jag mig det utantill. Detta var nästan det värsta. Mitt över ön, andra sidan utkiken, låg stranden alldeles blottad för havet. När det blåste havsvind, kunde sjöarna vräka sig många famnar upp den släta sandstranden, och det var dit jag begav mig för att en lämplig lokal för min fingerade sjökrigsrätt.

Han gick Hamngatan rakt fram och vek av in Västra Trädgårdsgatan för att undvika de stora, larmande stråkvägarna. Likt en brottsling, som varje ögonblick kunde vänta att bli gripen och släpad i fängelse, smög han sig fram tätt intill murarna av de gamla släta, grå aristokrathusen. Till vänster låg Jakobs kyrkogård, tyst och tom, vit av den nyfallna snön.

»», sade Perén. »Tror du, att du skulle kunna sälja en hundralapp för tjugu kronor?» »För tju jo, tacka katten för det! Det skulle väl vem som helst kunnaPerén tog långsamt upp sin plånbok och plockade fram fem fina och släta nya hundralappar. »Antag att vi utnämner Ansén till försäljare. Han är opartisk och dessutom smärt ännu.

Hon stod och drog honom i rockärmen och han drog åt sitt håll att de vacklade fram och tillbaka. Gubben skrek: Nej, jag ska till Arboga, och det passar mig, för det är en fin stad. Där ska jag de släta gatorna och spegla mig i de stora fönstren. För jag är trött bondlandet och dig med bondgumma!

Vi skola och se staden. Ja. Vi skola släta håret först och knäppa klädningen, talade Tiina Katri inställsamt; jag kommer också med. Låt bli mig, låt bli mig, jag kommer inte, nej, nej, bort bort! Det sista ordet skrek hon fram med hela sin styrka. Tyst, tyst, eller binda vi igen händerna, sade Holpainen. Ni får inte binda, nog skall jag vara tyst. Tyst ... tyst...

gick han och hämtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig rätt, en sådan som hans fader tyckte om. Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, högtidskläder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem Jakob, sin yngre son. Och med skinnen av killingarna beklädde hon hans händer och den släta delen av hans hals.

Det föreföll henne, som om hon nu tillryggalagt de första milen lifvets landsväg och stannat vid en port, som hon icke sökt och icke kände. Hvart skulle den leda henne? Till branter och steniga marker, eller till jemna, släta stigar? Lika godt, hon kände sig ung och stark, full af pulserande lif, af värme och lycka, hon skulle ej brytas lätt.