United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
I dag var dagen, hans tjuguförsta födelsedag, myndighetsdagen. Och i dag skulle han komma med den gyllne ringen för att högtidligen trolofva sig. Brefvet till hennes husbonde, doktorn, har kungjort henne allt detta; lyckliga dag, skall aldrig din afton komma? Det dammar der borta, der gatan återfår sin ursprungliga benämning af landsväg; kanske kommer han?
Det föreföll henne, som om hon nu tillryggalagt de första milen på lifvets landsväg och stannat vid en port, som hon icke sökt och icke kände. Hvart skulle den leda henne? Till branter och steniga marker, eller till jemna, släta stigar? Lika godt, hon kände sig ung och stark, full af pulserande lif, af värme och lycka, hon skulle ej brytas så lätt.
Vi gå naturligtvis dit ned, säger min kamrat. Vi gå längs en landsväg, stenlagd som en stadsgata. Det växer högt gräs emellan stenarna. Det är längesen man körde här. Efter ett par minuter stå vi vid en bro, som går över en liten å. Men bron binder inte längre samman två stränder, den skiljer dem åt. Vid vartdera landfästet går det en ribba över den, omvirad med taggtråd.
Var han var, konstaterade han lätt nog. Han stod på en nattmörk landsväg. Skogen susade omkring honom. Träden voro mörka och förvridna. Men han hade hört något utom deras sus. Han hade hört smygande steg bakom sig. Någon förföljde honom i mörkret. Han stod en stund med bultande pulsar.
Hennes son blef ej en af »den sorten». Han skulle ej som farfar frysa ihjäl på en landsväg bredvid sitt positiv, skulle ej som far dö af snygghet. Han skulle ända sitt lif på en klinik, till gagn för vetenskapen. Han hade kommit långt, han. Och hade ändå ej fylt sitt tjugonde år. Hon stack in hufvudet mellan albuskarne för att höra bättre.
Häraf kom det sig att hon ej i skjutsboken ville, i likhet med oss andra, skrifva ett par erkännande ord om gästers behandling på Skjäggestad. Vår första upptäcktsfärd från nämde ställe gälde en skomakare, och redan samma qväll, som vi anlände dit, gingo vi fyra kamrater 3 kilometers landsväg för att träffa en sådan karl, men fingo så höra, att han gått till fjells för att skörda hö.
»Skola vi först krafla oss dit upp och så tillbaka hit, för att slutligen gå 3 kilometer landsväg till gästgifvaregården?» sporde jag, som började tycka att det hela artade sig till en liten vandring på 8 á 10 kilometer på aftonqvisten. »Naj da! Der går en ben väg från Jons gård ned till stationen», ljöd det enstämmiga svaret. »Sätt i väg då!»
Efter en timmes uppfriskande sömn vaknade Erlandsson. Han visste inte vad han vaknat av, men ekot av en röst klingade ännu i hans själ. Erlandsson gnuggade sig i ögonen och såg sig omkring. Var tusan var han. Mörkt var det som katten, men så mycket var i alla fall klart, att han satt på fotsteget till kuskbocken på en droska, som outsägligt sakta rullade på en landsväg.
Han tror aldrig han skall komma hem mer. Men de gå längre bort. Förbi skepp och pråmar, förbi ett otrefligt tegelhus med långa höga murar, der fångar sitta. Han ser en ny kyrka, en lång allé med trän, en dammig landsväg med maskrosor i kanten. Nu bär flickan honom. Slutligen komma de till ett stort stenhus, vid hvilket står ett gult trähus med kors på, och en stor gård ligger der med gröna trän.
Dagens Ord
Andra Tittar