United States or Denmark ? Vote for the TOP Country of the Week !
Den mannen, som bedragit henne på det enda, som kanske kunde ha gett hennes lif en smula innehåll! Sakta knäppte hon upp ett par knappar i sitt klädningslif, drog fram det gamla brefvet till hans förra hustru och räckte honom det utan ett ord. Han ryckte till, for med handen öfver pannan och vacklade tillbaka. Hans panna var kopparröd, och de blodsprängda ögongloberna trängde ut ur sin hålor.
Men framför henne arbetade klockan gäll och oförtruten; med utsträckta händer rusade hon bort till fönstret och skulle just gripa tingesten, då pekfingrarna plötsligt sköto fram som fällknivsblad och gåvo klockan en gemensam knuff. Den vacklade, den föll, den krossade sitt glas mot sanden; det glänsande nickelfodralet sprack men slagverket fungerade oklanderligt.
Slutligen hamnade hon på andra sidan, tog upp barnet och gick hemåt på den smala, slingrande gångstigen. Skogen var nu stum. Rosenskimret var borta. En och annan blek stjerna blänkte der uppe. Det var fuktigt på marken, kyliga ångor stego upp ur kärren. Annikkas steg blefvo allt mer osäkra och tunga. Hon vacklade ibland, men ryckte upp sig och försökte ännu mer skynda på. Se, der är stugan.
En lätt böjning på kroppen och slaget gick förbi, pang, min vänstra slog till i hans plexus solaris strax under bröstbenet, och då han med båda händerna tog sig åt mellangärdet slog den högra som en blixt mot hans underkäke. Karlen vacklade ett par steg tillbaka, föll och blev liggande. Det var också en »knock-out» min första och jag kan inte förneka, att det kändes lite underligt.
Plötsligt fick han en genial idé. Jag vet inte om idén i hans konung Ödipus är genial, men denna var det. Han vacklade fram till Storelven, som åsksnarkade på soffan, och lutade sig över honom. Hans ostadiga fingrar sysslade med Storelven. Därpå försvann han, listigt leende. När Storelven vaknade några timmar senare, höll han på att bli galen.
Tätt invid Tomas snavade han och föll. Tomas stod ett ögonblick tveksam; så tog han honom under armarna, hjälpte upp honom och borstade av hans rock. Det var en gammal man; han var drucken och sade icke ett ord. Tyst som han kommit vacklade han vidare, en oredig kontur, som gled undan och suddades ut. Dimman tog honom, och han var borta.
Finns det då ingen barmhärtighet bland människor, om det också ingen finns i himmelen! Men så berätta då? Vad har du sett, som kunnat så förskräcka dig? Jutta vacklade ut genom dörren med den andras arm om sitt liv. Alla ville de taga i henne och hjälpa henne, och de kände, att hon var isande kall. Jag måste genast tala med hertigen, stammade hon.
Mina vände och vred på sig, skrapade sig med båda händerna i hufvudet och strök håret ur ögonen. "Stig upp! Vaknar inte Mina?" Ändtligen tycktes Mina börja förstå, att hon inte mer behöfdes här. Hon kom omsider på benen och vacklade mot dörren. Men Alma hejdade henne. "Dynan!" Mina vände sig om och stirrade på henne, utan att förstå något. Alma pekade på dynan.
Han kände dessutom liksom ett slags förebråelse, och det fast Lotta sof... Nej, in ville han icke gå. Icke i stugan. Hvart han gick, tyckte han sig höra något ovanligt. Någonstädes måste han gå för att komma ifrån det på en stund. Något skymtade fram, rörde sig. Det gick förbi huset, vacklade, som om det haft svårt att gå, stannade vid gärdet, och så försvann det.
Men nu bar det sig inte bättre, än att bonden återvände hem tidigare än hustrun förmodat. Då han varsnade den ökände mjölnaren på sin gård, tumlade han ur släden och vacklade på ostadiga ben fram mot Faber. Denne nickade en tyst hälsning och fortsatte att arbeta. Bonden stod en stund och betraktade honom med rusiga, blinkande ögon; så fann han trots ruset rådligast att göra upp saken med hustrun.