United States or Poland ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Jag tror dom för hvad välsignadt och bra är, till huset." "En kunde kanske låta den där morska lill'karlen stanna här också så länge", sade husbonden tveksam. Han ref sig betänksam bakom örat. "Lill'Kalle frisknar nog till fortare, när han får kamrat", sade Brita-Dea. Ante blef ifrig han med.
"Jag ska rusta mej för te gå till bröllopsgår'n med mjölken jag. Alla andra mjölkstintena är nog redan där. Men här i gården är de aldrig nå'n ordning med nån'ting. Hon gick, men stannade tveksam, med dörren öppen. Farmor borta i nedersängen ropade på henne: "Brita, akta dej stinta ! Jag la'ut kortena för dej i jåns , de låg bara fattigdom och brödlöshet, men hjärterknekt emellan.
»Och du sjelf?» sade han. »Blir du i sta'n hela sommaren?» »Det tror jag nog. Jag har rest tillräckligt i mina dagar.» »Du skulle åtminstone lägga dig på landet nånstans ute i skärgården.» »Nej. Jag har det bättre här.» Han stod ett ögonblick tveksam. Han hade en känsla som om han glömt något, han borde säga och han ansträngde sig fåfängt med att utgrunda hvad det var.
Tveksam tänkte jag då i min håg, om på stunden jag borde Lossa mitt skott och försöka att genomskjuta hans näste, Eller ock först med ett rop uppjaga den starke ur gömman. Bäst det syntes mig dock, som jag menade först, ty med lycka Kunde jag träffa den strax och allena berömmas af fångsten; Därför spände jag hanen och sköt med min säkra musköt dit.
Dock, ingen skuldlös främling hade dröjt Så lågt vid dörren, som den komne dröjde, Och ingen okänd gäst så stum sig böjt, Så tveksam bidat, sådan bäfvan röjt, Som den en broder nu för broder röjde. Ej ord, ej ljud. Minut uppå minut Liksom för döda komma fick och vandra; Tills som i bön så stilla dock till slut Den bror, som kommit, syntes breda ut På afstånd sina armar mot den andra.
"Och sen ha' ni kanske varit i skogen, och på myran?" frågade Angela, som ännu arbetade med att få lockarna att ligga fina nedåt halsen. "Ja, men, i körkan å", svarade Maglena allvarsamt, fast lite försagd och tveksam. "I kyrkan?" skreko barnen på en gång. "Kyrkan, men den är två mil härifrån!" "Tyst Maglena", varnade Ante och såg mäkta besvärad ut.
Det behöfver ni ingalunda. Ni landsätta blott mig. Tror du dig komma snabbare fram med ångbåten? Slupen går nog i sida vind lika hastigt. Låt oss inte ännu fara tillbaka, sade Agnes och såg ömt på Antti. Men Lisi mår illa Han sade detta med tveksam, låg, halft frågande röst. Låt Lisi fara med ångbåten, efter hon själf vill det. Hon smålog och nickade åt mig. Icke sant, Lisi? Fortsätt ni bara.
Tätt invid Tomas snavade han och föll. Tomas stod ett ögonblick tveksam; så tog han honom under armarna, hjälpte upp honom och borstade av hans rock. Det var en gammal man; han var drucken och sade icke ett ord. Tyst som han kommit vacklade han vidare, en oredig kontur, som gled undan och suddades ut. Dimman tog honom, och han var borta.
En afton medan hon som vanligt höll konversationen uppe sade han plötsligt och som det tycktes helt omotiveradt: »Plågar det dig mycket om jag gör dig frågor angående min far?» Hon teg ett ögonblick, liksom tveksam. »Nej», sade hon till sist. »Du drar på det som om det skulle vara dig obehagligt?» »Nej. Du kan fråga om allt hvad du vill. Jag har ingen ömtålighet.» »Det var ett stort ord.»
Stod jag ej Vid mången åtgärd tveksam själf af fruktan för Hans ädla, oförvillade och ljusa blick? Men så är härskarns öde. Tåla måste han Till skenet ofta, hvad hans sinne afskyr mest, Och synas obelåten med det käraste. Skall ej en dag jag skåda, när på Salamis Jag håller trygg min spira och kan säga åt Den jag föraktar: "Bort, föraktlige!"