United States or Saint Lucia ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Kom ihåg, Ante, att vi ha' varit så elaka på hvarandra för ingenting. Kom ihåg, att du måste göra oss snälla, på söndagen", ifrade Gertrud. Hon vek redan upp klädningen omkring sig, som bondgummorna när de kommit åkande till kyrkan och satte den rödrandiga kråkan på, beredd att ge sig af. "Och vi skola sjunga tillsammans, vet du, Ante", sade Angela. "Gå nu före så komma vi."
Med tillhjälp af Ingegärd grälade hon sig till att få behålla hedersplatsen där för den, huru mycket Angela än näbbade emot ett sådant tarfligt sätt att duka. Gulbrunt messmör och färsk koost, som var så torr att man storknade af den, fast den gammal och mognad blef mjuk och läcker, dukades äfven fram. Långt ute i skogen hördes omsider drillande grann kåkning och jublande långlurlåtar.
"Kom inte stickande med blåmjölk, det säger jag dej", sade Angela med formlig grälton till Elsa, som med en tom träskål gick åt mjölkkammaren till. Angelas långa silkeslockar hade trasslas sig då hon glömt att vrida fast dem om papiljotter på kvällen.
Mamma som ju inte skulle komma till fäbodarna förrän söndagen på kvällen. För henne så väl som för hennes fyra systrar Angela, Ingegärd, Gertrud och Viva, hvilka äfven nyss stigit upp, var det ju ännu så godt som morgon. Emellertid fick Elsa "Rofvorna", de alltid oåtskiljaktiga Ingegärd och Gertrud, med sig.
"Och sen ha' ni kanske varit i skogen, och på myran?" frågade Angela, som ännu arbetade med att få lockarna att ligga fina nedåt halsen. "Ja, men, i körkan å", svarade Maglena allvarsamt, fast lite försagd och tveksam. "I kyrkan?" skreko barnen på en gång. "Kyrkan, men den är två mil härifrån!" "Tyst Maglena", varnade Ante och såg mäkta besvärad ut.
Hon var så retlig och otålig, att Viva påstod att det fräste om henne, när hon spottade på ett finger och nuddade vid henne, som man gör när man känner om ett strykjärn fräser hett. "Du är dum! Tarflig är du också", upplyste Angela Viva, som barbent satt opp underkjolen med nålar som byxor och sade, att hon var herre i huset och att hon hade rättighet att vara hvad och hur hon behagade.
Du har i alla fall fått halfva lakrisstången, som vi hade med till kalas, och största bröstsockersbiten, när Elsa delade, och en hel kopp hafregryn när vi fingo hvar sin half, bara för att Angela inbillade oss att det är förnämt att låta främmande äta opp allt som är fint och som om man vill ha själf ." "Du goda tid!
"Fö-öljas åt", slutade de låten, som Angela hittat på denna gång och som var vacker och lättsjungen. Men nu hoppade de, rappa som vildar, ner från stenen och gnodde bort till ledet. Om inte björnen gått där ute på skogen så är det fråga om huruvida Maglena, ja äfven Ante, inte rymt dit direkt igen vid så farlig syn.
"Ta' opp psalmen, Angela", sade Elsa. "Ta' Skogens fåglar". De här, i skogen ha redan börjat, de." "Skogens fåglar sjunga med ett glädtigt mod", sjöng Angela med stark, ren stämma. Alla barnen stämde in med. Ante och Maglena äfvenså, alldeles i undran öfver att de kunde samma sång som de fina herrskapsbarnen.
Maglena såg ängsligt bort till Ante, som helt ordentligt satt framme vid bordet och åt myrbär och gräddmjölk tillsammans med Angela, Viva och "Rofvorna", som prästbarnen Ingegärd och Gertrud kallades i förening. "Säg de om du vill", medgaf Ante, som såg systerns vånda. "Till mig, bara till mig", hviskade Sylvia. "Hur såg kyrkan ut?" "Grön inni, me blått tak." "Var det skogen?