United States or Dominica ? Vote for the TOP Country of the Week !
Matrumsklockan knäppte till och ville slå, men det blef icke till annat än ett ansträngdt ihållande surrande, som gjorde henne nervös, därför att det väckte förväntningar om ljud, som aldrig blefvo födda.
Mamsellen snappade till sig turken och tobakspungen och stoppade under många skälmerier den barske gubben. Men hela tiden var hon så tyst att icke ens hennes skratt hade ljud, endast vita tänder. Greven sköt fram en stol åt mor i Sutre. Sitt ned, goda gumma, att vi må resonera raisonablement. Sitt ned utan krus om jag får be.
Det var som om Anna Dea i sitt inre förnam denna tyst tänkta, förrädiska uppmaning. "Gu' nåda er ungar", fortfor det tillspillogifna blekansiktet, retad öfver all beskrifning då hon ej hörde ljud af barnen, hvilka ju dock så här dags icke kunde vara långt borta. Intet ljud till svar!
Pojkarna i klassen skockades om honom: Ska du och Stellan göra dä i eftermiddag? Kalle gav intet annat bestämt svar än det, att om någon knyste ett enda ljud, fick han på käften. Stellan var mera meddelsam.
Då såg han, att hon arbetade, att det arbetade inom henne, att det arbetade i hennes strupe och i hennes ansiktes muskler. Tyst, å för Guds skull, bad han, innan hon ännu sagt ett ord. Det löste. Hon skrek till. Du! skrek hon. Tror du inte' jag vet! Tror du inte jag vet! Att hon är inne på ditt rum om nätterna! Hon fortsatte att skrika, än snyftande oklara ljud, än ord. Men han förstod icke orden.
De vässa sina tungor likasom ormar, huggormsgift är inom deras läppar. Sela. Bevara mig, HERRE, för de ogudaktigas händer, beskydda mig för våldets män, som uttänka planer för att bringa mig på fall. Stolta människor lägga ut för mig snaror och garn; de breda ut nät invid vägens rand, giller sätta de för mig. Sela. Jag säger till HERREN: »Du är min Gud.» Lyssna, o HERRE, till mina böners ljud.
Vågen ensam tycktes icke vilja ändra lynne; den häfde sig än med samma våldsamhet, och dess oroliga, hotande suckar voro blott så mycket mer hörbara, som stormens hvinande i segel och tacklage ej mer förtog eller förvirrade deras ljud.
Och jag kunde kanske icke ens få veta af hvad art. Jag böjde ansiktet ned i mina händer utan att yttra ett ljud. Jag stod ju utanför hans värld, jag var ju främmande för honom. Tag det då icke så hårdt! Icke? När det hvarken fanns tröst eller förtroende! Endast att tiga tiga! Han kunde icke säga, hvad det var. Nej, nej. Jag gjorde ju inga frågor. Jag ville ingenting veta.
Då skolen I sjunga såsom i en natt då man firar helig högtid, och edra hjärtan skola glädja sig, såsom när man under flöjters ljud tågar upp på HERRENS berg, upp till Israels klippa. Och HERREN skall låta höra sin röst i majestät och visa huru hans arm drabbar, i vredesförgrymmelse och med förtärande eldslåga, med storm och störtskurar och hagelstenar.
Det var lugnt och skönt där inne, utifrån rummet trängde endast två röster dämpat genom dörren, och Svensson var nära att somna, när plötsligt ett gräsligt ljud brutalt bröt tystnaden. Svensson bleknade och svetten trängde fram på hans panna. Detta var det hemskaste han hört.