United States or Iceland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fru Elfrida var den frågande, munken den svarande och berättande. Och vad han hade att förtälja! Han hade ju sett den värld, som är, och kände ur böcker den värld, som var. Han nyttjade därvid icke överflödiga ord. Men vad de målade, de ord han sade! Fru Elfrida tillsåg, att Erland vid sådana tillfällen var närvarande. Och gossen var det gärna. Han lyssnade uppmärksamt.
Derefter föll hon i en lätt slummer med Hannas hand i sin. Morgonen ljusnade och fann dem i samma ställning. Hanna var dödstrött, men nändes icke draga sin hand ur Bellas, icke röra sig för att ej väcka henne. Fru Palmfelt kom insmygande med oroligt frågande blickar. Hon sofver! hviskade Hanna gladt till svar. Denna sömn, var den till lif eller död?
Apollonprästen besinnade sig ett ögonblick och svarade: Om det är ditt uppsåt, atenare, att din dotter själv skall vara på en gång den frågande, den ingivelsen emottagande och den ingivelsens mening uppfattande, så är mitt ämbete här överflödigt, och jag bryter ej mot kejsarens påbud, om jag för er, likasom för varje skådelysten besökare, öppnar tempeldörren.
Bromsen surrade och damen började nu gno runt i rummet. Alla veko undan för henne. Högt ropade hon: Jag känner honom! Jag känner honom! Plötsligt stannade hon och stod alldeles stilla. Bromsen surrade icke längre. Ögonen fingo ett undrande, frågande uttryck, hon drog en lång djup suck och så föll hon pladask i golvet. Jag gick ut på verandan. Nedanför låg viken blek och stilla.
Men då man hälsat och gladt framkastat ett ord och ett annat, Gick till sin maka på nytt kaptenen och fäste en strålfull, Frågande blick i den älskades blick och hviskade sakta: "Kom, här finns ju ännu en öfrig att träffa. Han sofver, Sade du nyss; evinnerligt får hans sömn dock ej räcka."
Den unge mannen stod ett ögonblick i mjältsjuka betraktelser över sin tömda byrålåda, vars botten var täckt med ett par nummer av Svenska Tidningen, då en röst hördes genom språkröret vid dörrpanelen, frågande: Är Lundstedt där? Ja, patron! svarade ynglingen; varpå röret gentog: Nu är jag ledig!
Och det just i dag, då jag hade anmält min ankomst och Martini till mig skulle överlämna det av mig beställda arbetet, den underbara spegeln. Men hur är det? tillade han frågande, har doktorn inställt spegeln på Mars? Ja, herr löjtnant. Jag gav honom order om, att låta maskineriet verka så, att spegeln alltid stod riktigt inställd. Är detta gjort? Ja, herr löjtnant.
Hon vände sig om och såg frågande på kammarjungfrun. Ja, det har blivit mig lämnat av samme man som det förra... Jag lade det här, ty jag vågade icke bära det på mig jag var rädd, att någon kunde se det... Edmée vinkade otåligt med handen, att hon skulle gå. Hon hade strax lagt sin ena hand över brevet, liksom för att gömma det eller hålla det fast. Den andra tryckte hon nu hårt mot hjärtat.
Från vem kan det vara? tänkte korporalen och betraktade drängen, som framburit det, med en frågande blick, i det han gick in i stugan och tillsade Kerstin att bjuda budbäraren någon förfriskning. Min husbonde gav mig lappen, sade drängen och rev sig i huvudet. Han ville också säga er, att han i morgon bittida åker med en fora till Växjö, och att korporalen kan få följa med honom, om han vill.
Han fattade ynglingens hand och ville trycka honom till sitt bröst; men Klemens gjorde sig lös och drog sig tillbaka med häpnad och tvivel uttryckta i sitt ansikte. Han riktade en frågande blick på sin fosterfader, och när denne teg, utbrast han: Det är icke möjligt. Skulle denne man, som du lärt mig hata, vara min fader?