United States or Liberia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Godhjertenhet och välvilja voro de utmärkande dragen i Lönnrots karaktär, och de röjde sig i alla hans lefnadsförhållanden. Han kunde kanske för ett ögonblick blossa upp i vrede, men ej torde man någonsin hafva hört ett hårdt ord från hans mun. Hvarje strid var honom en fasa. Ej ens literär polemik tålde han för sin egen del.
Eller tillhörde den aning eller fruktan, hon nu röjde, blott det slags fantasier, som voro en följd av hennes tillstånd? Jag försökte slå mig till ro med det sista alternativet, men det ville aldrig riktigt lyckas, och mer och mer började jag se min hustrus hela liv i en ny och annan dager, densamma som till sist skulle inhölja henne helt.
Jag kommit sent, jag vet det väl, Till Jesum, jag som mången; Vid flärden fästad var min själ, Och tröghet höll mig fången; Jag kallades, men köttet stred Mot viljan, som sig röjde; Jag såg och såg, hur dagen led, Men tvekade och dröjde. Dock gläds jag, att jag funnit den, Som vill min brist förgäta Och lön ej efter gärningen, Men efter nåd mig mäta.
Gå, jag möter ensam skocken, Förrn den hinner oss, Du, som bär medalj på rocken, Är för god att slåss." Sagdt; sin sabel sågs han skaka, Sprängde af med stolt förakt, Och han såg sig ej tillbaka Sen sitt ord han sagt. På den harm, kamraten röjde, Föga akt han gett'; Om han följde, om han dröjde, Var för honom ett.
Denne var ingen annan än den unga fruns förra fosterfader, och den hälsning, hvarmed han mötte hennes, röjde en viss portion af den köld och det missnöje, hon var van att se hos honom ända från den stund, då hon emot hans vilja bortbytte omsorgen om hans gamla kattunsdukar, röda filtmössor och lerpipor mot den om en ung och blomstrande man.
Han böjde sig ned och kysste nattrockens ärm och gubben mottog ömhetsbeviset med en värdighet, som redan röjde den kränkte välgörarens harm. Han började korsförhöra drängen beträffande hans giftermålsplaner, och när han fick höra, att de gällde Grädel, sa han efter kort betänkande: Att du valt skogsfogdens Grädel har jag ingenting emot.
Dock, ingen skuldlös främling hade dröjt Så lågt vid dörren, som den komne dröjde, Och ingen okänd gäst så stum sig böjt, Så tveksam bidat, sådan bäfvan röjt, Som den en broder nu för broder röjde. Ej ord, ej ljud. Minut uppå minut Liksom för döda komma fick och vandra; Tills som i bön så stilla dock till slut Den bror, som kommit, syntes breda ut På afstånd sina armar mot den andra.
Och så följde en sinnesrörelse, som röjde sig i starka skakningar i våra egna stofthyddor samt i säterns gistna fönsterramar.
Han led af pulsens brand, men i sitt sinne, En eld, mer tärande än den, han bar; Såg man hans öga, röjde sig där inne En oro djupare, än feberns var, Han räknade hvar stund, som hann förlida, Han tycktes lyssna, vänta, ängsligt bida, Och ofta var hans blick på dörren fäst. Den uppläts, flärdlös trädde genom salen En yngling fram till bädden, till genralen; Och Döbeln talte till sin unga gäst.
Samtalet under kvällen ledde från den ena omständigheten vid Rosas och hennes fars död till den andra, och det var mig på en gång sorgligt och kärt att få höra de närmare uppgifterna om båda. Jag hade icke tilltrott den gamle tjänaren den klarhet och verkliga insikt, han under vårt samtal i all sin enkelhet röjde.