United States or Turkey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kära Nadja, kom litet längre in i skogen och stå inte här och säg mig artigheter! Hon tittade upp, litet afkyld. Men efter ett ögonblick hade hon glömt tillrättavisningen. Mins inte herrn, hur vi lekte förr tillsammans? Vi var' alltid ett par, vi två, fast jag var så mycket yngre och sämre.
Och hon förnekade, att de kunde vara lyckliga. Hon berättade drag ur deras liv, vad de gjort och vad de sagt. Ännu mera uppehöll hon sig vid, vad de icke gjort och icke sagt. Och hon slöt med de orden: »Jag tror, att människor i vår tid glömt att älska. De äro upptagna av så mycket annat.» Allt, vad min hustru nu sade mig, förvånade mig.
Ligga icke en hel här av dessa synderskor på hans skrivbord? Jo! Den välgörande frun hade glömt dem! Nå, det betyder ju ingenting, ty hon kände icke vad som låg i chiffonjén bakom ordnarne.
Nästa morgon under rasten kom Ebenezar fram till honom: Har du listan med dig? Stellan hade den i fickan. Han hade nog funderat på att söka smita undan genom att glömma den, men av en eller annan anledning vågade han inte. Men nu sade han i alla fall: Ja har glömt den. Glömt den! Mig lurar du inte. Du har naturligtvis inga pengar. Men nu blev Stellan förnärmad: Har ja inte pengar, va! Ja ä rik.
Löjtnanten har några till jakt hos sig och är upptagen för ögonblicket. Herr organisten kommer från Stockholm nyligen och har gått på akademien. Det har jag också och spelat för van Boom, men nu har jag glömt bort allt vad jag har kunnat. Nå säg, vad är det här nya med postväskan? Ska kyrkoherden ha den på lördagen? Det är synd det, för vi brukade alltid läsa bladen.
Hur högt som helst, gerna för mig. Fru Mäienen vände sig till fru Bäck: Beundransvärdt! Hur högt som helst! Vi ta den i Ess dur på försök. Hör på! Nadja satte sig på fåtöljkarmen och försökte sjunga. Men det passade inte med accompagnementet. Fru Mäienen gjorde hvad hon kunde, generad för sig sjelf och för sin protégé, men det gick inte. Nadja hade »glömt» takten.
Hennes förslag tilltalade honom i alla detaljer: tennis, flickor, promenader och så, då och då, ett litet förhör i katekesen och en och annan psalm. En dag hade emellertid hans far på sitt skrivbord glömt kvar ett av herdabreven från Lund. Stellan tjuvläste det och förstod, att det var hans farmor, som innerst inne hade den rätta och besvärliga synen på tingen.
Jag har glömt hans namn; han levde i ett okunnigt tidevarv, när man ännu trodde på stjärnornas inflytande. Ja, fader, det är möjligt att ni har rätt. Men då, när vårt land är omstrålat av ett högre och klarare ljus, då skall man åter framleta ert namn ur de gamla böcker och säga till varandra: han var den förste lärde forskaren, som Finland födde åt vetenskapen och världen.
Men jag har glömt det, jag, försäkrade mor i Sutre. Du blir väl påmind, sade gubben. Men mor i Sutre tänkte inte vidare på den saken förrän den dagen, då gästgivarn dog. Sedan han bett barn och husfolk om förlåtelse, anropade han hustrun om tillgift för vad han mot henne brutit. Vad skulle det vara? frågade mor i Sutre, satte händerna i sidorna.
"Gosse, jag hör Gullspira!" "Är du tokig. Int kan hon höras ända hit och i så'n låt som här är." Ante såg sig virrig omkring. För en stund hade han glömt den vanliga tillvaron, ansvaret och omsorgen om dem, som berodde af honom.