United States or Mauritania ? Vote for the TOP Country of the Week !
HERTIGEN. Scheel! Känner du den unge Johan Fleming? SCHEEL. Hvad jag om honom hört, besanna tycks att stränga män få milda, fromma söner. Ung, skuldlös, ädel kom han hit uti arfsangelägenheter ifrån Warschau och deltog nu i striden först. Ej han har som de andre, då de slottet stängde för oss, mot Eder brutit gamla löften. HERTIGEN. Dock var det han som skulle minan tända.
Skyndsamt hunno vi smygande fram till ändan af staden, Men där stannade tvärt den ena kamraten och sade: 'Vänner, ej höfves det oss att springa som harar till skogen, Rädda och tomma, men mig syns bäst, att vi borgarelåsen Pröfva förut och taga, hvad nyttigast är för vår resa. Sagdt; och den andra jakade strax. Mig lyste att skuldlös Vandra min väg, och jag tog af männerna hjärteligt afsked.
Se an oss nådefull Och låt det, som blef brutet, I glömska varda slutet För Jesu Kristi skull. Ty, Gud, om hämnd du hvälfver, Ho blifver skuldlös kvar? Ho är, som vet det själfver, Hur tidt han syndat har? Ett veta vi allen, Att en oss vill försona Och du åt honom skona Oss arma, hvar och en. Vi tacka dig, o Herre, För tusenfaldig nåd; Det bättre som det värre Var allt ditt visa råd.
Behåll då din, om du den så behålla kan, Att du ej nödgas rubba Dikes helga bud; Om ej, så sky den, som en giftig orm du skyr. Låt makten fara, högheten gå opp i rök Och rädda, hvad som mer än kungavälde är, En fläckfri lefnads ära och en skuldlös själ!
Den fromma, som ej ondt har gjort, Kan ej en fristad finna, Men flyktar ifrån ort till ort, Att undan pilen hinna, Och måste sist Dock skuldlös dö för våld och list. Min hjälpare, hvar dröjer nu Din hand, har trött den blifvit? Min Gud, min Gud, hvi hafver du Så helt mig öfvergifvit? Om dagen ropar jag till dig, Men du vill icke svara; I nattens stund jag jämrar mig, Men måste fridlös vara.
Rök och aska mötte där hans öga; Blott en lada stod på gården obränd, Dit han gick att söka tak och hvila. Som han nu, till dörren kommen, stannat, Hörde han sin faders röst där inne: "Hvem kan svara mig, har Tomas svikit? Kanske, kanske har han icke svikit. Gif, o Herre, att han skuldlös vore!
Hvad är, att mänskan yrkar på ett ändamål Och aktar ringa, hvad som möts på banan dit? Förstår hon väga hvarje sak med gudars våg, Och vet hon, när hon rubbar blindt en göpen sand, Om ej ett jordras hämmats genom denna blott? Låt vara, att hon menat blott det ädlaste Och äfven skuldlös hunnit, hvad hon syftat till; Blef detta alltid hennes lycka?
Dock, ingen skuldlös främling hade dröjt Så lågt vid dörren, som den komne dröjde, Och ingen okänd gäst så stum sig böjt, Så tveksam bidat, sådan bäfvan röjt, Som den en broder nu för broder röjde. Ej ord, ej ljud. Minut uppå minut Liksom för döda komma fick och vandra; Tills som i bön så stilla dock till slut Den bror, som kommit, syntes breda ut På afstånd sina armar mot den andra.
Dagens Ord
Andra Tittar