United States or Greece ? Vote for the TOP Country of the Week !
Till bordet Gick han och såg med bedröfvelse ned i stäfvan, som tom var. Denna sände han ut med en skäggig broder att fyllas. Därpå såg han sig om, hvart han skulle den fallna kamraten Bringa i ro, att han ej, där på golfvet han hvilade utsträckt, Skulle för fötterna ligga och hindra hans dans och de andras.
Han hade ännu huvudvärk efter nattens samspråk med kamraten, vilken hemkommit klockan tio om kvällen och icke släppt den av resan sönderskakade landsmannen, förrän denne omtalat allt vad som i Trosa sig tilldragit under de tre åren de varit skilda, omtalat sin mors död, sin faders, fiskarens, små svårigheter, sina egna läroår i handeln och slutligen sin oövervinneliga böjelse för musiken, som vid Musikaliska akademien skulle bringas till fruktgivande examen.
På måndagen aflemnade Johan tolf skilling i koppar och lofvade lemna resten nästa måndag. Kamraten förstod sammanhanget. Det är dina frukostpengar, sade han. Har du bara tolf skilling i veckan? Johan rodnade och bad honom taga emot. Nästa måndag lemnade han de andra kopparslantarne. Nytt motstånd, nytt motyrkande. Ynglingarne följdes sedan klass efter klass och ända in i Upsala och ändå längre.
Jag har inte sett henne på många herrans år och hon är mig lika främmande som mulattskan, hon har med sig. Säg begriper du nu att det är pinsamt?» »Ahja...» »Det blir att plocka illusionerna från henne, den ena efter den andra.» Kamraten såg upp med en skälmsk blick och ett litet smil.
Utan att avvakta någon förklaring på det ledsamma misstaget, styrde herr Lundstedt ner i brinken igen, satte över på en gondol till Röda Bodarna och sökte sig ner till kryddbon i Klara Bergsgränden, där kamraten skulle mottaga hans hjärtas fullhet.
Det har jag också, men det brevet innehöll en kallelse till bolagsstämma, ty min syster har en aktie i bolaget. Chefsämnet inberättar att kamraten fått ett utslag på halsen. Ett sådant livligt intresse för verket kunde icke i längden bli obelönat, men denna gång dröjde det litet längre än eljest. Det var en morgon två månader efter chefens död.
Men denne går på Johan och frågar honom i hvilken skola han nu går. Jaså, du går i den busskolan, sade kamraten. Johan kände att han kommit »ner», men han hade sjelf önskat det. Han framstod icke alls bland kamraterna, men kände sig hemma med dem, befryndad med dem och han trifdes bättre än i Clara, ty här tryckte icke något uppifrån.
»Men kan du då inte allvarsamt föreställa kräket, att vi ej förmå göra något för dess framtid?» frågade hon, ängsligt blickande tillbaka öfver sin skuldra. »Framtiden rör mig ej en smula så länge vi äro i Norge. Den nye kamraten är, som du ser, prydd med sådana tecken, hvilka utvisa vissa farliga egenskaper, men som på samma gång antyder en högre förtroendepost hos sina likar.
Man kryssade sedan nära den under natten med noggrann beräkning af tiden för mörkret och möttes vanligen då af någon lurendrejare, som efter att hafva växlat tecken med fartyget lade till med sin båt och lättade den större kamraten från det mellan hans sidor mera osäkra och misstänkliga godset.
Vår lilla trumslagare syntes ohjälpligt förlorad, utan utväg i att fly och föga mer än hälften så lång som det spanska rör, hvarmed han hotades. En allmän och innerlig oro rådde på hela ängen. Skulle den lilla kamraten lämnas åt sitt öde och öfverges i nödens stund? Eller i annat fall huru ge honom bistånd? Handkraft förmådde intet, list, hvar skulle den hittas så hastigt?