United States or Isle of Man ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men Johan, som eggades till ytterligare bragder, rännde opp på predikstolen, vände timglaset och predikade ur bibeln. Detta upptåg gjorde stor lycka. Derpå gick han ner och sprang genom hela kyrkan på de öfversta bänkkanterna utan att röra vid golfvet. Framkommen till första bänken vid altaret, grefvens bänk, trampar han för hårdt på psalmbokspulpeten, hvilken med ett brak störtar ner i golfvet.
Här klädde nu Johan af sig det mesta af kläderna jämte strumpor och skor och satte sig själf på trappstegen tätt framför brasan för att torka och värma sig. Gossarne stodo i täta dubbla led omkring honom och gömde honom för flickorna, som så småningom började komma till skolan äfven de.
Hon vädjade till Jesus, men Johan blef tankspridd och så drog han sig ifrån henne. Det var nu ett muntert och verksamt lif han förde. Paraden och blandare hos Andalusiskan. Om qvällarne serenader, ty han sjöng nu med i en qvartett, punsch och en lindrig kurtis med schweizeriflickor. Han blef kär i en liten blond hos Andalusiskan, som satt och sof innanför disken.
I veklig klagan sjunker jag, och där, därute, obevekligt såsom förr fiendtlig flotta står, och intet segel till hjälp oss skyndar öfver liknöjdt haf, och intet bud om våra vänners öde framtränga kan till oss. Tyst! Upp han vaknar. Ack, hvilken härlig dröm! Jag känner mig så styrkt, så glad! EBBA FLEMING. Du drömt? JOHAN FLEMING. Och idel ljus och frid och lycka! Jag på Qvidja var.
Men isen brast under alen vid andra stranden. Han fick tag i ett par grenar men han orkade inte hålla sig, tills hjälp kom, utan han föll rätt ned i vaken så att vattnet räckte honom under hakan. Ja, där stod nu Johan och kunde hvarken komma upp eller framåt. Han måste slå sönder isen med händerna och sträfva sig upp med kamratens hjälp. Men hu-u-u, hvilket kallbad! Huru skulle han nu bete sig?
OLOF KLAESSON. Så har då alt mot oss sig sammansvurit! Nu jag förstår den syn, jag såg i natt. JOHAN FLEMING. Såg henne du? OLOF KLAESSON. Det måste varit hon. Jag såg i snöhvit dräkt en hvit gestalt, där muren högst sig reser upp ur fjärden. så luftig som en dimma vandra fram. På mörka lockar skeno gyllne smycken, tillsammanvirade som till en krona.
Alla hans skolböcker köptes antiqvariskt i gamla upplagor, hvaraf uppstod många ledsamheter i skolan. Det står så i min bok, svarade Johan. Får jag se på din bok! Skandal! Och order att köpa nyaste upplagan, hvilket aldrig skedde. Hans skjortor slutade nu på halfva armen och kunde icke knäppas. På gymnastiken behöll han derför alltid jackan på.
Johan fick konjak och förhördes i nyheter från Stockholm. Han var djupt inne i teatersqvaller och dylikt och åhördes med stor uppmärksamhet. Nå, se der ha vi't, tänkte han, de rigtiga förnäma äro mycket mer demokratiska än de origtiga. Så, sade baron, förlåt herr ... jag mins inte namnet. Ja, så var det. Är ni slägt till Oskar? Det är min far! Åh, Herre Gud, är det så!
BISKOP PETRUS. Så fortfar då att anse mera värd en brottslig konung, än er fosterjord. Med sorg vi resa åter, snart med svärd afgöras skall, hvad vi här bytt med ord. Laur. Fjerde scenen. Arvid Stålarm. Johan Fleming. Olof Klaesson.
Hon sjöng en sång till vågornas musik och gick som en sömngångerska så säker på murens sista, silfverglänsta rand. Jag läste tyst en bön, gick fram mot muren. Hon var försvunnen, och när fram jag hann blott stjärnorna i vattnet dallrade JOHAN FLEMING. O, måtte hon det varit! Såg du ej?... Skynda er! Långt borta är han än. Hör Johan! Han ditt lif skall taga. Än han dig ej sett.